Besluta dig!

Reuters ruta 18/9 2002

En kollega till mig fick häromdagen frågan hur verbet besluta lyder i imperativ. Ska man säga ”beslut dig” eller ”besluta dig”?

Precis som frågeställaren och min kollega snabbt kunde konstatera är imperativformen av besluta rätt sällsynt åtminstone i text. I Språkbanken i Göteborg hittar man knappt ett enda exempel på vare sig beslut eller besluta i imperativ, och sökningar på hela webben ger bara någon handfull belägg.

Utgångspunkten är ju här att besluta tidigare har böjts besluter, beslöt, beslutit medan det i dagens svenska i huvudsak böjs efter första konjugationen, dvs. beslutar, beslutade, beslutat. Utvecklingen har emellertid gått stegvis, och framför allt preteritumformen beslöt är fortfarande nästan lika vanlig som beslutade också i Sverige. I finlandssvenskan används som bekant också formerna besluter och beslutit relativt ofta, även om vi språkvårdare avråder från dem åtminstone i skrift.

Jag tror att språkbruket i finlandssvenskan av i dag ganska väl motsvarar den beskrivning som ges i Östergrens Nusvensk ordbok och som motsvarar bruket i Sverige ungefär på 1930-talet: ”Pres. ’beslutar’, är möjligen ngt vanligare än ’besluter’; ’beslöt’ är vanligare än ’beslutade’; ’beslutat’ avgjort vanligare än ’beslutit’.”

En sådan blandad böjning är inte på något sätt unik i svenskan. Jag har själv skrivit om den en gång för nio år sedan, och nämnde då bl.a. verben slinta, slant, slintat och dyka, dök, dykt. I fråga om det enkla sluta har vi ju fått en betydelsefördelning: den svaga böjningen slutar, slutade, slutat används i betydelsen ’upphöra’ medan verbet i andra betydelser böjs sluter, slöt, slutit. Man slutar kriga när man har slutit fred, och kanske sluter man den forna fienden till sitt bröst.

I fråga om det enkla sluta råder det inga tvivel om imperativböjningen. I de betydelser där sluta böjs starkt är imperativen slut, och i betydelsen ’upphöra’ är den sluta. ”Sluta bråka och slut fred!”

Eftersom besluta numera i huvudsak böjs svagt efter första konjugationen är det helt klart att imperativen besluta är regelbunden och fullt acceptabel. Det är också den som är vanligast om man får bedöma av exemplen på webben, och det får man helt säkert. Frågan är då om den alternativa formen beslut kan anses vara acceptabel på samma sätt som beslöt fortfarande är ett livskraftigt alternativ till beslutade.

Den frågan är inte alldeles lätt att besvara. Jag misstänker att imperativen beslut uppfattas som något föråldrad i sverigesvenskan (de flesta beläggen på webben är från äldre översättningar av Bibeln eller Shakespeare), medan den antagligen känns naturlig för flertalet finlandssvenskar.

På typiskt språkvårdarmanér drar jag mig alltså för att säga att bara den ena formen är rätt, och säger i stället: besluta själv! Och lider du av beslutsvånda så finns ju alltid möjligheten att undvika det hela genom att i stället säga eller skriva ”bestäm själv!”.

Mikael Reuter