En av de första uppgifterna jag fick när jag började arbeta på redaktionen för Ordbok över Finlands svenska folkmål var att titta på teckningar av en gammal väderkvarn. Min uppgift var att lusläsa listan med namn på kvarnens delar som fanns upptecknad i anslutning till teckningarna av kvarnen och kontrollera att uttal, ort, grammatik och betydelse stämmer överens med de kvarnrelaterade uppslagsord som finns i ordboken och det material som finns i ordregistret.
Målet var att föra in fler illustrationer i ordboken i syfte att belysa betydelsebeskrivningarna av de redan publicerade orden för kvarndelarna.
Väderkvarnen består av en övre del, ett så kallat kvärnövranhus, och en nedre del, eller ett kvärnnedranhus, med många olika detaljer. I den övre delen finns till exempel ett kugghjul, en hjulstock och en vippa, medan den nedre delen inhyser bland annat en ränna, en klo och en nål. Alla delar var inte lika lätta att förstå sig på, och att greppa hur allt hänger ihop tog en god stund. Det var ett roligt sätt att komma in i arbetet med ordboken, och ett bra exempel på att man inom redaktionen ofta kommer att arbeta med sådant man inte hade förväntat sig.
Den faktiska väderkvarnen finns i Solf på Stundars friluftsmuseum. Enligt anteckningar är den flyttad från Korsholm till Solf, och årtalet 1813 ska finnas inristat på tratten inne i den nedre delen av kvarnen.
Teckningarna är gjorda av Irja Sahlberg år 1932. Irja Sahlberg var folklivsforskare och specialiserad i byggnads- och hantverkshistoria. Hon deltog bland annat som tecknare i fältarbeten med Folkkultursarkivet inom Svenska litteratursällskapet.
Arbetet med kvarnen fortsatte ungefär ett år senare, då jag fick i uppgift att rita in pilar eller ringar i inskannade digitala versioner av kvarnteckningarna.
När vi kom till Solf var det omöjligt att inte stanna för ett besök. Då befann jag mig plötsligt en dag stående framför den verkliga kvarnen.
Målet var att föra in fler illustrationer i ordboken i syfte att belysa betydelsebeskrivningarna av de redan publicerade orden för kvarndelarna. Eftersom namnen på kvarnens delar inte är inskrivna i kvarnteckningarna ansåg redaktionen att det blir tydligare för läsaren med ett tecken om vart man bör fokusera blicken.
I somras åkte min sambo och jag på en liten resa, och när vi kom till Solf var det omöjligt att inte stanna för ett besök. Då befann jag mig plötsligt en dag stående framför den verkliga kvarnen.
Det var häftigt att se den, det kändes nästan overkligt. Den kändes först mindre i verkligheten, men när jag studerade de olika delarna växte den igen.
Vissa detaljer steg fram på ett helt nytt sätt och jag kunde bättre greppa helheten. Till exempel vippans funktion – att lyfta upp och svänga den övre delen av kvarnen i enlighet med vinden – blev extra tydlig när jag såg kvarnen i verkligheten.
