Kanel

Kanelen är en krydda som har sin högsäsong nu i december. Den finns i pepparkakorna, i glöggen och i risgrynsgröten. Liksom flertalet julkryddor är kanelen en importvara. Också själva ordet kanel har vi importerat. Söderwalls fornsvenska ordbok upplyser om att ordet har använts i svenskan ända sedan 1300-talet.

Svenskan har ordet närmast från äldre lågtyska, som i sin tur har lånat det från fornfranskan. I sista hand är ordet en diminutivform av latinets canna ’rör, säv, vass’. Jämför att italienskans cannella kan betyda såväl ’litet rör’ som ’kanel’.

Att kanelen har betecknats som ”ett litet rör” beror naturligtvis på att omald kanel säljs i form av cigarilliknande små stänger, som egentligen är hoprullade barkflagor från ett träd av släktet Cinnamomum.

Italienskans cannello ’rör’ utgör basen för ett annat lånord, nämligen benämningen på pastavarianten cannelloni. De knubbiga pastarören fylls med en kött- eller grönsaksblandning och gratineras. Gott, men knappast någon julmat. Cannelloni är ett nyord i svenskan med belägg först från och med slutet av 1950-talet, då den italienska pastakulturen började vinna insteg i det nordiska köket.

Peter Slotte

Tillbaka till rubrikerna