Språkpolitik

Språkpolitik innebär åtgärder som påverkar språkförhållandena i ett samhälle. 

Språkpolitisk verksamhet kan innefatta både arbete med själva språket, vilket inom forskningen kallas korpusvård, men i allmänspråket språkvård. Språkpolitisk verksamhet kan även gälla arbete kring språkets (eller snarast språkens) ställning eller status i ett samhälle. Det kallas statusvård inom forskningen. 

 Inom Institutet för de inhemska språken är språkvården en av kärnverksamheterna, men vi drar ingen skarp skiljelinje mellan språkvård och annan språkpolitisk verksamhet. Tanken bakom klarspråksarbetet är till exempel i hög grad språkpolitisk. Alla medborgare ska ha rätt att förstå vad som står i texter som skrivs av myndigheterna; det är en fråga om demokrati.

Mer om klarspråk

Språkpolitiska program

Alla medborgare har rätt till sitt modersmål. Detta betonas i de språkpolitiska program som har getts ut av Institutet för de inhemska språken. I programmen för våra nationalspråk svenska och finska ligger tyngdpunkten på språkens ställning som kompletta, samhällsbärande språk. Nationalspråken ska kunna användas inom alla samhällsområden. Därför är det viktigt att terminologi för olika fackområden och vetenskapliga områden inte bara skapas på engelska utan också på nationalspråken. Dessutom är det angeläget att språkteknologiska lösningar, exempelvis taligenkänning, skapas för svenska och finska.

I de språkpolitiska programmen för romani och teckenspråk ligger tyngdpunkten på minoriteternas språkliga rättigheter. När det gäller revitalisering av utrotningshotade språk har Institutet för de inhemska språken deltagit i revitaliseringsarbetet av enaresamiska och skoltsamiska.

Engelskan har fått en allt starkare ställning i vårt samhälle, och för att värna om de nationella språkens ställning talar de nordiska språkpolitiska programmen för parallellspråkighet. Parallellspråkighet innebär att två eller flera språk används parallellt inom ett område. Begreppet är särskilt aktuellt i universitetsvärlden. Många universitet har egna språkpolitiska program.

Beslut om skolspråk samt planering av undervisningen i modersmålet, främmande språk, regionala språk och minoritetsspråk hör också till den språkpolitiska sfären, men sådana frågor ligger utanför Språkinstitutets uppdrag.

Språkpolitisk lagstiftning 

I Finland fastställs rätten till eget språk och egen kultur genom grundlagen. Språklagen, som reglerar förhållandet mellan nationalspråken finska och svenska, och den samiska språklagen stadgar om individens rätt att använda sitt eget språk i kontakt med myndigheter. Sedan 2015 finns även en lag om teckenspråk. Därtill finns det ett flertal andra lagar där det stadgas om språk och språkliga rättigheter.