Julsuggor

I Svenskfinland var det förr mycket viktigt att hålla juldagens helgd. Sysslorna skulle ligga nere, inte ens ladugården fick mockas ren. Alla skulle hålla sig hemma, att gå till bys kom inte på fråga: ”Svinen å bånen ska hållas himma åm juldain” var ett vanligt talesätt.

Den som trotsade förbudet fick vara beredd på att mötas av både okvädingsord och handgripligheter. De vanligaste skällsorden förknippades med djurvärlden, man kunde kallas det i dag lite rart klingande julgris, men även julgalt, julsugga och julsvin förekom. I Pernå mötte man dessutom julsvinet med ”uff, uff”-rop. Andra benämningar var julbisi, julbock, julsnipi, julsvipu och jultroll. Företeelsen att göra besök objuden på juldagen kallades i Ingå att julsugga.

Straffen mot detta påfund varierade, men fantasilösa kan man inte beskylla dem från att vara. I Hitis hotades man med julprakkån, som bestod i att håret sveddes, och i Strömfors kunde näsan tjäras. I Pargas kunde gästen föras till svinstian medan man i Lumparland ansåg att en sittplats på sopkvasten med svinämbaret som matkärl var en lämplig påföljd.

Susanne Bergström-Söderlund

Tillbaka till rubrikerna