Russin

Russin förekommer till jul i olika bakverk, i glöggen och som tilltugg till julnötterna. Förr var en russinstrut en eftertraktad godsak som också kunde hängas upp i julgranen. Russinsoppan var en läcker efterrätt året om, men särskilt bra passar den ihop med julens risgrynsgröt.

Russin är som vi vet torkade vindruvor. Denna exotiska delikatess importerades till Norden redan på medeltiden. K.F. Söderwalls fornsvenska ordbok ger belägg för ordet från och med 1340-talet.

Liksom själva företeelsen är också benämningen importerad. Svenskan har lånat ordet ur medeltida tyska, där det i sin tur är ett franskt lån. Fornfranskans rosin går tillbaka på latinets racemus ’druva, druvklase’. I modern franska betyder det motsvarande raisin ’druva’; för att precisera betydelsen kan sec ’torr’ tillfogas: raisin sec ’russin’.

Uttrycket ”plocka russinen ur kakan” använder vi ibland när vi väljer ut det bästa ur något. Till hyfsat bordsskick hör att man inte sysslar med russinplockning vid julens kaffebord.

Peter Slotte

Tillbaka till rubrikerna