"Estniskans ställning starkare än någonsin"

I november besöktes Institutet för de inhemska språken av sin estniska motsvarighet, Eesti Keele Instituut. Direktör Arvi Tavast fick fem frågor om det estniska språkinstitutets arbete och den språkliga och språkpolitiska situationen i Estland. 

Det estniska språkinstitutet har en aktiv roll i landets språkpolitik. Bland annat har institutet under Arvi Tavasts ledning axlat ansvaret för utvecklingen av landet språkteknologi. (Foto: May Wikström)

1. Hur ser den språkliga verkligheten i Estland ut just nu? 

Det estniska språkets ställning är starkare än någonsin. Det talas estniska i Europaparlamentet, och det går att disputera på estniska inom många ämnen. Tillgängligheten till språkresurser och språkteknologiska verktyg är i vissa fall bättre än hos många betydligt större språk. Samtidigt måste Estland beakta den ryskspråkiga minoriteten. Att en del av de ryskspråkiga till exempel får sin nyhetsförmedling från Ryssland, uppfattas i dagens läge som problematiskt för säkerheten. 

Estniskspråkiga och ryskspråkiga har även separata skolor, vars framtid nu börjat diskuteras. En övergång till ett enspråkigt skolsystem har väckt motstånd på bägge sidor om de politiska skiljelinjerna: Å ena sidan finns det en rädsla för att ett gemensamt skolsystem skulle sänka standarden i de estniskspråkiga skolorna. Å andra sidan försvaras de rysktalande elevernas rätt till undervisning på sitt eget modersmål. 

2. Du tillträdde som direktör för Eesti Keele Instituut år 2020. Vilka är de viktigaste målen under ditt ledarskap?  

Mitt mål är att hjälpa folk att förstå de grundläggande principerna för modern språkvetenskap, det vill säga att språket tillhör hela samhället, inte enbart ett fåtal utvalda. Jag vill gärna förmedla att levande språk alltid förändras och att fullständigt entydiga begrepp inte går att uppnå ens inom strikta specialområden som lagspråk eller kommandospråk, än mindre i allmänt språkbruk. 

Jag tycker det är rätt och riktigt att känna glädje över rikedomen i vårt språk och se den som en fördel, i stället för att bekymra oss över vårt eget och andras ”felaktiga” språk. 

Den så kallade standardspråksideologin är stark i Estland. ”Korrekt” språk har länge varit ett centralt tema i språkdiskussionerna. Det har gjort att sådant som språkets tydlighet, ändamålsenlighet och skönhet hamnat i skuggan. Till och med små språkliga variationer, och i synnerhet att språket förändrats, upplevs som ett hot mot det nationella språkarvet. Det finns en rädsla för att det ska leda till att vi inte längre förstår varandra om vi bara sysslar med forskning kring språkbruk i stället för att utfärda regler för det. 

Den största utmaningen är att friheter, vare sig de är språkliga, politiska, religiösa eller andra, är skrämmande för en del. Det är svårt att släppa taget om de stränga och delvis ogrundade regler vi fick lära oss i skolan, i många fall inom ramen för ett helt annat politiskt system. Det är också svårt att släppa främlingshatet, av historiska och politiska skäl särskilt mot ryskan, men också mot engelskan på grund av dess överväldigande dominans. Slutligen förekommer det ibland också i språk, precis som inom andra områden, en regelrätt vetenskapsfientlighet. 

Som forskningsinstitut har Eesti Keele Instituut i främsta hand uppdraget att undersöka vårt språk och att popularisera resultatet av forskningen. Jag vill öka vår insats i forskningen, såväl i estniska som i allmän språkvetenskap och intensifiera samverkan mellan forskning och tillämpning, till exempel när det gäller att sammanställa ordböcker. 

Attityder till språk är naturligtvis inte språkinstitutets enda ansvarsområde. Dialekter, närbesläktade språk, språkhistoria och språkteknologi är också viktiga, och särskilt den sistnämnda utvecklas snabbt. Jag vill stödja den utvecklingen eftersom teknologistöd just nu är ett av de viktigaste överlevnadskriterierna för språk. 

3. Vilka är likheterna och skillnaderna mellan Eesti Keele Instituut och Institutet för de inhemska språken? 

Under vårt besök förvånades vi över hur likadana instituten var, till och med på detaljnivå. Den skillnad jag först kommer att tänka på är antalet språk. Institutet för de inhemska språken omfattar redan genom sitt namn alla Finlands språk, medan Eesti Keele Instituut från början är ett institut bara för ett enda – trots att också vi länge forskat i dialekter, besläktade språk och nu senast också i estniskt teckenspråk. 

En annan skillnad är att vi har avtalat med Estlands vetenskaps- och undervisningsministerium om en överföring av en del statliga uppgifter till vårt språkinstitut. Staten har gett oss uppdraget att sköta språkteknologi, terminologi, universitetsläromedel och koordineringsuppgifter som gäller närbesläktade språk och teckenspråk. Särskilt för språkteknologin har det här lett till att Eesti Keele Instituut byggt upp en betydande expertis. De senaste fem åren har vi anställt över tio språkteknologer och utvecklare. 

4. I Helsingfors bekantade ni er också med Institutet för de inhemska språkens strategi. Hur skiljer den sig från er egen? 

Vi är bara i startgroparna med vår strategi så jag kan ännu inte göra några jämförelser, men er strategi är en bra modell för oss. Än en gång avundas vi flerspråkigheten och det faktum att ni betraktar ett mångsidigt utbud av språk som en resurs och inte ett hot. Det kan vi knappast kopiera, åtminstone inte ännu. Men jag vill i alla fall ta det till diskussion i strategiarbetet.

Vi försöker göra vår strategi så mätbar som möjligt, vilket är en stor utmaning. Just nu jobbar vi med att hitta sätt att mäta våra prestationer för att se hur bra vi har nått våra mål. Men hur mäter man till exempel ”öka förståelsen” –  vår främsta målsättning?  

5. Är det på gång några lagförändringar i Estland som inverkar på den språkliga omgivningen? 

Strategin för det estniska språket godkändes nyligen efter en mångårig kamp. Striden gällde förändringen av undervisningsspråket i de ryskspråkiga skolorna. Texten blev bra, och den är ett gott underlag för vår verksamhet. 

Språklagen, som i sin form år 2007 blev en kompromiss mellan ”puritanerna” och medierna, behöver uppdateras för att motsvara både de förändrade attityderna och ett alltmer digitaliserat samhälle. Den synligaste förändringen är att gymnasiets slutprov i modersmålet flyttar till webben inom de närmaste åren. Digitaliseringen inverkar också på våra ordböcker, som inte längre ges ut i tryckt format. Det gör att vi kan utöka omfånget i dem betydligt. I praktiken har vi redan förberett den här förändringen i flera år. 

Dr Arvi Tavast (f. 1969) är direktör för det estniska språkinstitutet, Eesti Keele Instituut, sedan hösten 2020. Han disputerade i estniska språket vid universitetet i Tartu 2008. Hans specialitet är språkteoretiska frågeställningar. 

Intervju: Robert Sundman  (översättning: May Wikström) 

• Intervjun på finska kan du läsa här.