Språknytt
Språkinstitutet har relevanta verktyg för språkbrukare av alla slag
Våra tjänster får bra betyg i en färsk enkät. Fler kunde ändå gärna upptäckta det digitala utbudet.
Tillförlitliga, trovärdiga och viktiga. De som använder Språkinstitutets svenska webbtjänster gör det i främsta hand för att lösa enskilda språkfrågor i jobbsammanhang. Det här kommer fram i Institutet för de inhemska språkens undersökning. Samtidigt är det tydligt att den breda allmänheten inte känner till allt som erbjuds i lika hög grad som de professionella språkbrukarna.
Mer allmänt känt bland finskspråkiga
I höst har Institutet för de inhemska språken låtit utreda dels hur finländarna allmänt taget ser på språkrelaterade frågor, dels hur väl de känner till Språkinstitutet och dess verksamhet. Undersökningen har gjorts på både finska och svenska. De svenska enkäterna genomfördes som telefonintervjuer.
I den första delen av undersökningen nämndes inte Institutet för de inhemska språken eller att undersökningen hade kopplingar dit. Utan att känna till detta uppgav spontant över 20 procent av de finskspråkiga deltagarna Institutet för de inhemska språken, antingen med dess riktiga namn eller med en benämning som syftade på institutet, som en resurs när det gäller språkliga ärenden.
För de svenskspråkiga är Institutet för de inhemska språken däremot betydligt mer obekant. Bara cirka 9 procent av de svenska deltagarna i undersökningen nämnde spontant namn som Kotus, Focis, Språkbyrån eller Språkbruk, som resurser. En del av namnen är föråldrade benämningar, Kotus är den allmänna finska benämningen och Språkbruk är den svenska tidskrift som ges ut av Institutet för de inhemska språken.
Det visar sig att Språkbruk och den finska tidskriften Kielikello är de resurser allmänheten bäst känner till. Positivt var ändå att de som använder sig av och känner till de andra tjänsterna som Institutet för de inhemska språken erbjuder bedömer dessa som viktiga och relevanta.
Språkinstitutets medarbetare fick en första rapport över resultaten nu i november.
”Ovärderliga för jobbet”
Avdelningsföreståndaren Charlotta af Hällström-Reijonen är nöjd med betyget över de svenska tjänsterna.
− Att proffsen har nytta av oss visar ju verkligen hur samhällsrelevanta våra tjänster är. Det här är ett förväntat resultat, eftersom de professionella språkbrukarnas andel av dem som utnyttjar tjänsterna är så stor, säger hon.
Hon är inte heller förvånad över att svenskspråkiga oftare än finskspråkiga behöver webbtjänsterna just i jobbsammanhang:
− Som svenskspråkig får man alltid vara ”språkexpert” och översättare på jobbet.
Vad är det då som erbjuds på nätet? Det handlar bland annat om ordböcker som Stora finsk-svenska ordboken och dialektordboken Ordbok över Finlands svenska folkmål och om namn- och språkvårdsrådgivningen.
Av enkäten att döma når verktygen den mottagargrupp som behöver dem allra mest: ”Språkinstitutets tjänster är inte bara nyttiga utan ovärderliga. Jag skulle inte ens kunna utföra mitt arbete ens nära på så väl som nu utan alla de hjälpmedel som Språkinstitutet tagit fram” skriver en användare.
Stora finsk-svenska ordboken är en annan tjänst som naturligt nog används flitigt av de många translatorer som dagligen står inför att översätta text.
”Jag älskar Stora finsk-svenska ordboken på nätet. Använder den också på min fritid.” bekänner en användare förtjust i kommentarerna.
− Sådana här kommentarer gör mig glad! säger af Hällström-Reijonen.
Seriöst viktig − mer sällan sprallig
På finskt håll utnyttjar användarna de finska webbtjänsterna också på fritiden. Enligt de svenska svaren är webbtjänsterna främst arbetsrelaterade. Samtidigt ser de svenska användarna oftare än de finska Språkinstitutet och Språkbruk dyka upp i de sociala medierna och i andra kanaler än institutets egna.
”Där upptäcker jag ofta intressanta nyheter och artiklar som lagts ut på Språkinstitutets webbplats som jag annars inte skulle ha läst” kommenterar en användare i enkäten.
Tidskriften Språkbruk, som sedan årsskiftet är helt digital, är bekant och har över 3 400 följare på Facebook.
De som besvarat enkäten tycker att Språkinstitutets tjänster är seriösa, men inte särskilt ”modiga” eller ”lättsamma”. Hur vill Språkinstitutet närma sig den breda allmänheten?
− Med våra språknyheter försöker vi lyfta fram sådant som vi tror intresserar folk, och i tidskriften Språkbruk utgör den breda allmänheten målgruppen i ännu högre grad än på webbplatsen. De artiklar om finlandismer jag brukar skriva för Språkbruk blir knappast lästa för jobbets skull utan av rent allmänintresse. Säkert kunde många fler ha glädje av våra artiklar, tror Charlotta af Hällström-Reijonen.
Hon tycker att det är viktigt att Språkinstitutet fortsättningsvis satsar på närvaro i sociala medier och också där tipsar om artiklar som är intressanta ur andra perspektiv än rent yrkesmässiga.
Aktiv språkpolitik kräver mer muskler
Om önskan om mer ”mod” gäller rena språkfrågor handlar det också om vad man egentligen efterlyser. I dag är språkvårdarna varken språkpoliser eller språkliga skiljedomare:
− Vi är mer liberala i språkfrågor än många språkbrukare i allmänhet. Det kanske inte uppfattas som mod, till exempel i ett läge när någon vill ha ett definitivt ”ja” eller ”nej”, säger af Hällström-Reijonen.
Däremot ser hon att det i dag finns en beställning på en aktiv roll när det gäller svenskans ställning i Finland som är svårare att möta.
− Vi skulle gärna vara modigare också i språkpolitiska frågor men det uppdraget kräver större muskler än vi för tillfället har, konstaterar hon.
I den allmänna undersökningen av finländarnas inställning till språkfrågor kommer det fram att en betydligt större andel bland de svenska än de finska deltagarna anser att arbetet för språkliga rättigheter är viktigt. Skillnaderna mellan språkgrupperna är stor, med siffrorna 76 mot 40 procent.
Omsorgen om de språkliga rättigheterna korrelerar med svaren på frågan om hur viktigt det är med ordbokstjänsterna, den allmänna språk- och namnvården och ett begripligt myndighetsspråk, där svaren ”mycket viktiga” i de svenska staplarna ligger i snitt tio procentenheter över de finska.
Dialektordboken redskap för ett romanbygge
Ett konkret exempel på vad årtionden av språkliga data på Språkinstitutets sajt kan användas till bjuder författaren Ann Holm-Mörn på.
Hon har nyligen debuterat på förlaget Litorale med boken Fabriken, som skildrar hennes mormorsmor Marias liv på Oravais fabrik i början av 1900-talet. När Holm-Mörn började skriva föll det sig naturligt att skriva replikerna på dialekt. Hon har själv sina rötter i Oravais, men många år på Åland har färgat hennes dialektbruk.
− Trots att jag har min egen dialekt (Karvat och Oravais) förankrad i mig tvekade jag ibland över hur jag skulle skriva. Jag kunde undra ”nämen heter det faktiskt så här?”. Dialekten är mitt första språk och jag är stolt över den. Men den utarmas tyvärr med tiden, säger hon.
På skrivkursen Ann Holm-Mörn gick fick hon tipset om Ordbok över Finlands svenska folkmål. Den har hon botaniserat flitigt i under romanskrivandet.
− Jag blev fascinerad, över närheten mellan ord i olika dialekter men också den hårfina skillnaden mellan till exempel Oravais- och Munsaladialekten. Så för mig var dialektordboken väldigt värdefull att ha tillhands, säger hon.
Ann Holm-Mörn bekänner att hon har tillbringat mycket tid med ordboken, med vars hjälp hon prövat sig fram till stavning och ordformer.
Men när det blev dags att sända in manuset till ett förlag ”fegade hon ur”, enligt sina egna ord:
− Jag gick in i texten, klippte och klistrade och bytte ut hela dialogen i boken till standardsvenska. Jag nämnde ändå för förlaget att det fanns ett annat manus med dialektrepliker – och det ville förlagsredaktören se.
Svaret från förlaget var tveklöst: ”Den här versionen tar vi!”
Beslutet gladde också Ann Holm-Mörns 91-åriga mamma som under hela skrivprocessen läst och kommenterat manuset. Hennes bestörtning hade varit stor när dottern berättade att mormorsmor Marias språk bytts ut.
− När jag sa att jag hade ändrat allt till standardsvenska utbrast hon ”men du tar ju bort musten ur det hela”.
Nu fick musten trots allt bli kvar.
I boken ställer sig den ensamstående modern och fabriksarbeterskan framför spegeln i arbetarbostaden den allra första dagen och läxar upp sig själv på Oravaisspråk med en tillstymmelse av Munsaladialekt:
” To e fyrttieitt år å ska byri arbeit på Masunin. He gar nåo he å."
(Du är fyrtioett år och ska börja arbeta på Masugnen. Det går nog det också.)
May Wikström
Bland annat de här webbtjänsterna hittar du hos Språkinstitutet:
Stora finsk-svenska ordboken 120000 uppslagsord
Ordbok över Finlands svenska folkmål
Webbkursen Klarspråk − skriv bättre myndighetstexter
Nyheten om den allmänna undersökningen av finländarnas syn på språkfrågor finns här.