Språknämnderna: Namnbruket inom välfärdsområdena är problematiskt

Språknämnderna uppmanar till användning av välfärdsområdenas officiella namn och rekommenderar genomskinliga benämningar som hälsocentral och vårdcentral.

De svenska och finska språknämnderna påtalar brister i namnplaneringen i samband med vårdreformen. I enlighet med rekommendationerna för ett gott myndighetsspråk ska i första hand de officiella namnen på myndigheter användas i kommunikationen utåt. Men eftersom de nya välfärdsområdena har långa namn som Östra Nylands välfärdsområde och Egentliga Finlands välfärdsområde har ett behov av kortare namnformer uppstått. De kortformer och binamn som används uppfyller dock inte kraven på ett sakligt, klart och begripligt myndighetsspråk. Binamn som till exempel Soite och Eloisa är ofta ogenomskinliga för allmänheten.

Vissa tvåspråkiga välfärdsområden har dessutom skapat binamn bara utifrån det finska namnet, trots att språklagen kräver att tvåspråkiga myndigheter ska behandla språken likvärdigt. Ett exempel på detta är Varha, det binamn som Egentliga Finlands välfärdsområde använder och som bara kan kopplas till det finska namnet Varsinais-Suomen hyvinvointialue.

Ytterligare ett problem som språknämnderna tar ställning till är benämningar som välfärdsstation och central för hälsa och välbefinnande, som har börjat ersätta de genomskinliga och tidigare etablerade benämningarna hälsocentral och hälsostation. Det är inte entydigt vilka tjänster till exempel en välfärdsstation erbjuder. Språknämnderna uppmanar välfärdsområdena till att börja använda beskrivande benämningar som hälsocentral, vårdcentral och hälsovårdscentral på svenska.

Avslutningsvis föreslår språknämnderna att myndigheter ska följa Institutet för de inhemska språkens rekommendationer när de planerar nya namn, anlita språkexperter och tillämpa principerna för ett klart myndighetsspråk i planeringen.

Tillbaka till rubrikerna