På tal om språk: Mikael Reuter dokumenterade svenskan i 753 språkspalter

Podden på Youtube
Podden som mP3-fil

Att hitta svar på läsarnas frågor var en helt annan utmaning på 1970- och 1980-talet, före internet. Det som gällde var att slå upp i ordböcker och eventuellt ringa svenska kolleger. I en ruta från 1986 reder Mikael Reuter till exempel ut ursprunget till uttrycken att ha sig och från hjässan till fotabjället. I utredningen citerar han bland annat Karl XII:s Bibel. Det är antagligen Svenska Akademiens ordbok som är källan i det här fallet.

– Man gick till bokhyllan och så slog man upp!

Bebis, räls och kex från engelskan

Även språket har förändrats sedan Mikael Reuter skrev sina första rutor. I en spalt från 1986 förutspår han till exempel att den rekommenderade formen baby – babyer eller babyar kommer att ersättas av bebis – bebisar. Han fick rätt.

– Även om man kan tycka att bebis ju är en engelsk pluralform har vi flera liknande i svenskan: keps (från caps), räls (rails) och kex (cakes). Och på amerikasvenska heter bil ”kas” (cars).

Mikael Reuter påpekar att språket ska utvecklas, och att utvecklingen ska ske på ett sätt som gör språket mer funktionellt. Samtidigt får vi inte tappa kontakten med det gamla språket, utan det måste finnas en viss balans mellan utveckling och kontakt med det gamla.

– Men man kan inte säga ”stopp, nu tillåter vi inga förändringa mer”.

Gyllene medelväg med lånord

En ständigt aktuell fråga är lånord, speciellt från engelskan, som är så stark globalt. 1986 svarar Mikael Reuter på en fråga där frågeställaren föreslår svenska motsvarigheter till ord som swimmingpool, leasa, chartra och kidnappa. Mikael svarar bland annat att svenskan i alla tider har lånat in ord från andra språk och att ordlån är på både gott och ont. De kan berika ordförrådet, men de kan också tränga ut gamla svenska ord i onödan. ”Den gyllene medelvägen är alltså att vi lånar in främmande ord när det behövs men bara när det behövs.” (Reuters ruta 11.7.1986)

– Den här inställningen har stått sig. Och det är viktigt att minnas att vi anpassar stavningen till svenskan. Tajma och tejp skrivs just så, för skriver man tima vet man inte hur det ska uttalas på svenska.

Vågade inte skriva om hen

Pronomenet hen kom in i svenskan på allvar 2012 och är i dag är en etablerad del av språket. Men långt innan det hände, 1991, skriver Mikael Reuter om hen i samband med att han besvarar en fråga om hur man hänvisar till personer när könet är okänt. Han skriver då att ett könsneutralt pronomen någon gång har diskuterats men att ett sådant alternativ inte har stora chanser att slå igenom i språkbruket.

– Det var på 1990-talet som hen blev aktuellt och vi var alla ganska skeptiska. Själv var jag skeptisk ända tills jag slutade skriva mina spalter 2013 och jag tog aldrig upp det i spalterna. Jag vågade inte! Det låg och vägde då. Men numera tycker jag det är ganska praktiskt, även om det kan vara lite jobbigt också med tre pronomen.

Mikael Reuter är däremot fortfarande negativ till en i stället för man.

– Man som pronomen är inte samma ord som substantivet man.

Finlandssvenskar är i allmänhet intresserade av sitt språk och det märktes på responsen.

– Det kom frågor av alla de slag. Folk var verkligen intresserade.

Mikael Reuter har också skrivit mycket om finlandismer, och dem kommer vi att tala om i nästa avsnitt av podden På tal om språk, då tillsammans med Charlotta af Hällström-Reijonen.

Bianca Ortiz Holmberg