Månadens dialektord: höter

I ett varmt sommarhav stöter simmaren på det, och efter en höststorm ligger det i drivor på stranden. Månadens dialektord är höter och betyder blåstång.

Ordet höter används för det som på latin heter Fucus vesiculosus och på svenska blåstång. Ordet förekommer längs med hela kusten med vissa variationer i uttalet, bland annat förekommer hö:tär, höttär, höutär och höitär.

Ordet höter för blåstång finns i svenska dialekter längs hela den finländska kusten. Foto: Magnus Östman

I Replot och Björköby i Österbotten förekommer ordet i en bredare betydelse än i resten av Svenskfinland, här kan höter stå för diverse gräs, vass och annat skräp som vågorna har sköljt upp efter en storm.

Hötret har varit användbart på många sätt. Den som kan sin Mumin minns kanske att Muminmamman i Pappan och havet samlar blåstång i en bergsskreva för att skapa sig ett litet trädgårdsland, och också utanför litteraturens värld har blåstång använts för gödning av åkrar och trädgårdsland. Det har dessutom varit behändigt för att färga textiler. På Kökar och Föglö har hötret också matats i kor som medicin.

Eftersom höter, både som ord och växt, förekommer på ett så stort område och dessutom kan användas till mycket är det inte så konstigt att det dyker upp i ett stort antal sammansättningar. Bland annat förekommer höterband i Nagu, Tenala och Ekenäs om den vall av tång som vågorna kan skölja upp, och i Sund och Sottunga och på Vårdö finns ordet höterpalt, som kan användas om en sten som är alldeles övervuxen med tång. En mer oförskämd sammansättning kommer från Nagu, där en riktig idiot kan kallas för ett höterhuvud.

Janina Andersson

 Läs mer i Ordbok över FInlands svenska folkmål

• Artikeln om höter

Tillbaka till rubrikerna