Månadens dialektord: hjon

Om det i Esse beräknas bröd åt hjonen handlar det om ett annat slags hjon är invånarna i fattigstugan i berättelsen om Emil i Lönneberga.

Den som läst sin Astrid Lindgren minns kanske att Emil i Lönneberga bjöd alla fattighjon i socknens fattigstuga på stort kalas en jul. Hjon betraktas i dag som ett ålderdomligt ord och beskrivningen i Svensk ordbok passar väl in på Stolle-Jocke och de andra hjonen i berättelserna om Emil: ’person i beroende av samhällets hjälp el. av hjälp av enskilda personer’. Enligt SO kan ordet också betyda ’tjänare’.

Tidigare i historien har hjon däremot haft en annan betydelse i allmänspråket, och det avspeglar sig också i de svenska dialekterna i Finland. Den första betydelsen som anges i Ordbok över Finlands svenska folkmål är ’(fullvuxen) medlem av husfolket i en gård’. Hjon syftade alltså inte nödvändigtvis på mindre bemedlade eller personer i lägre ställning utan i själva verket på alla i gården, från husbönder till pigor och drängar. Så mang jo:n så di va, så mang smörrdeil, har någon i Karleby beskrivit uppdelningen av smöret på smörtallriken vid måltiderna i gården.

Alla hjonen i gården uppradade. Foto: Kalle Berg/Helsingfors stadsmuseum/Finna

I dialekterna kan hjon också användas mer allmänt om en person. De som i Esse biräkna brö: åt jo:ni ställde inte till med kalas för fattighjonen som Emil, utan de räknade med ett bröd för varje gäst vid gravöl och andra kalas. Dåon ette jåon är ett dialektalt uttryck från Kimito för det som i dagens standardsvenska lyder don efter person.

Hjon används också om anställda, tjänare och daglönare, då vanligen endast om kvinnor, men också om fullvärdiga medlemmar av ett arbetslag: ha arbeitar såm folli jo:n är alltså något man kunde säga i Esse om en pojke som utförde arbete som en vuxen karl.

Däremot var det mindre smickrande för den Pargasbo som fick höra att håon vil va: tåkå jåon. Det betyder nämligen att personen som åsyftades ansåg sig vara förmer än andra.

Bianca Ortiz Holmberg

• Hjon i Ordbok över Finlands svenska folkmål

Tillbaka till rubrikerna