Språkinstitutet bloggar
Johanne och midsommar
Hos oss i Norden är midsommar den största och viktigaste sommarhelgen. Johannes Döparens dag, som förr alltid inföll den 24 juni, firar vi när sommaren står i sin skiraste grönska.
I de nyländska dialekterna har johanne eller johanni varit den mest använda benämningen på midsommarhelgen. I äldre finlandssvenska förekom johanne allmänt – bland annat hos Runeberg i en dikt som inleds med orden ”Flickan knyter i Johannenatten” ur Idyll och epigram. Den här benämningen på midsommar betecknades redan av Bergroth som en finlandism. Också dagens språkvårdslitteratur, t.ex. Finlandssvensk ordbok, konstaterar att det är en finlandism som hör hemma i vardagliga sammanhang.
Många varianter
Enligt Ordbok över Finlands svenska folkmål (FO) är johanne framför allt ett nyländskt dialektord. I övriga delar av Svenskfinland och i Sverige har man i allmänhet talat om midsommar. I Österbotten förekommer en riklig variation i uttalet, med former som missomar, missåmar, messåmar, mesåmar och mässåmar. På Åland och i Åboland finns varianter som missåmmår, missåmår, missåmar, mesoomar och midsåmar. Ordet finns också inlånat i finska dialekter i formen mittumaari eller mittumaaria.
Johanne har i dialekterna avsett midsommardagen, midsommaraftonen eller tiden kring midsommaren. FO visar att det också finns många sammansättningar på johanne-. Många av dem förekommer i namn på blommor och växter som blommar kring midsommaren, t.ex. johanne(s)blomma, johanne(s)blomster, johanne(s)buske, johannegräs och johanne(s)knopp, medan andra som johannebjörkar, johannemejor eller johannelöv hör samman med seden att maja eller meja med kvistar av björk, rönn eller hägg till midsommaren. Till midsommarsederna har det på många håll hört att man tänder bål, kring vilka ungdomarna i byn samlas för att dansa på johanneaftonen eller johannenatten.