Fästing

En otrevlighet som tyvärr kommer med den härliga sommaren är det ”blodsugande, parasitiska kvalstret” fästing, som beskrivs just så i Svensk ordbok.

Ordet fästing är belagt sedan 1745 till verbet fästa och betyder träffande nog ’djur som biter sig fast’.

Men kärt barn har som bekant många namn, och det tycks även gälla för otäckingar som fästingen. I den finlandssvenska dialektordbokens register finns ordet skogsbässe, som är så spritt i Svenskfinland att också Finlandssvensk ordbok har det som uppslagsord.

I Svenska Akademiens ordbok finns också ordet flott, som angavs som ”numera blott starkt bygdemålsfärgat” redan 1925 när artikeln skrevs. Dialektordboken vet berätta att flott också har använts överfört som okvädningsord för person och att Sottung flå:tan har använts som öknamn på Sottungbor.

Punk som i fästing

Av ordet flott för fästing finns också några sammansättningar. I dialektordbokens register finns skogsflott eller skogsflåt belagt från många orter på Åland. Fästingen har också kallats för koflott på Kökar, eftersom man trodde att de fästingar som angrep korna var av en annan art än de som angriper människor. På Brändö kallades fästingen för koskogsa. Från Kimito finns ordet buskpelle belagt.

Ordet alibäss för fästing finns inte i dialektordboken, men en sökning på Google och i språkbanken Korp visar att också det ordet används i Svenskfinland och framför allt i Österbotten, verkar det som. Av de nio träffarna som ordet ger i Korp är åtta skrivna på någon österbottnisk dialekt.

Från min egen skoltid kommer jag ihåg att en av mina kompisar talade om att hennes hund hade haft en punk. Då förstod jag inte vad det var, men ganska snart blev logiken tydlig. Kompisen talade finska med sin mamma och punk var helt enkelt en försvenskning av det finska ordet för fästing – punkki.

Bianca Holmberg

Tillbaka till rubrikerna