En översatt värld

Alla har vi någon gång ondgjort oss över missvisande skylttexter på svenska, skrattat åt butikstexter som undergång för hela familjen (översättning av kerrasto koko perheelle) eller förgäves försökt tyda obegripliga råd i dåligt översatta bruksanvisningar.

När jag språkgranskar finlandssvenska läromedel som är översatta från finska blir jag ofta påmind om finskans inverkan på vårt språk. Det finns bland annat uppenbara fall av ”översättningska”, svenska på finska, som örongång (korvakäytävä) i stället för hörselgång eller det är trevligt att växla landskap emellanåt (vaihtaa maisemaa) där vi på svenska skulle säga till exempel byta miljö.

Svenska på finska är det fråga om också i de fall där genomgående skillnader mellan finska och svenska leder till otympliga översättningar. Som känt är genitivuttryck mycket vanligare i finskan än i svenskan, och följden blir ibland att översättare tar till uttryck som några typer av människans vårtvirus i stället för några typer av vårtvirus hos människan.

I exemplen ovan är påverkan från finskan lätt att se, och de otympliga översättningarna förvanskar inte direkt sakinnehållet. Men det finns fall där påverkan är mer försåtlig och sakinnehållet i texten faktiskt blir förvrängt. När det i en uppgift i en matematikbok står två gånger längden på din hand är det inte lätt att veta att käsi i just den texten egentligen borde ha översatts med arm. Skillnaden i längd mellan en hand och en arm är avsevärd, och de elever som räknar med längden på sin hand i uppgiften kommer inte att få ett riktigt resultat.

Finskans påverkan är inte begränsad till översatta texter utan finns också i texter som skrivits på svenska. Jag tror att ingen av oss till fullo är medveten om i vilken grad finskan genomsyrar det svenska språk som omger oss. Hur påverkar allt detta vår egen språkkänsla? Ja, vår finlandssvenska blir lätt vad professor Marika Tandefelt kallat ”ett språk i gungning”, ett allmänt osäkert, oidiomatiskt språk. Det kan till exempel ta sig uttryck i att vi är osäkra på betydelsen hos ord, som när det i en tidningsartikel om ett biskopsbesök i en skola berättades att skolbarnen var oblyga och livliga och ställde många frågor till biskopen. Ordet oblyg betyder ’fräck, ogenerad, skamlös’, och man får verkligen hoppas att de här adjektiven inte stämde in på skolbarnen! Det som avsågs var troligen att barnen var frimodiga.

Monica Äikäs

Språkspalten är ursprungligen skriven för Arena 2/2012, medlemstidningen för Modersmålslärarföreningen i Finland.