Biskopen visiterar

Språket kan utvecklas på många olika sätt och betydelser som först motarbetas kan så småningom bli vanliga och accepterade. Det finns ju exempel på detta när det gäller andra verb på -era.

Ta till exempel reklamera. Den äldre betydelsen är ’klaga över fel (på en vara) och kräva kompensation’. Numera har reklamera emellertid sedan länge också betydelsen ’göra reklam’ – det är naturligtvis ordet reklam som har påverkat betydelsen. Den senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista nämner den nya betydelsen hos reklamera utan kommentarer, men den nyligen utkomna Svensk ordbok har trots allt tillägget ”mindre brukl.”.

Ett annat verb på -era vars betydelse har utvidgats är spendera. Den gamla, gängse betydelsen är ju ’frikostigt ge ut pengar’, men många använder det också i betydelsen ’tillbringa tid’: Vi spenderade två veckor i Stockholm. Här är det naturligtvis inverkan från engelskans spend som gör sig gällande. Den nya betydelsen är numera helt accepterad i svenskan. Svensk ordbok ger exemplet De fick spendera tre timmar i biljettkön.

Men tillbaka till visitera. Håller också detta verbs betydelse på att utvidgas? Enligt ordböckerna betyder visitera ’granska, besiktiga, undersöka’. Det kan handla om att söka igenom ägodelar och kläder hos en person: Tullpersonalen visiterade ungdomarna och deras bagage. Det kan också gälla utrymmen: Fartyget visiterades grundligt. Dessutom nämns betydelsen ’utföra visitation’: Biskopen visiterade församlingen; Skolan skulle visiteras. Det här är en betydelse som ligger nära ’besöka’. Ordet visitation definieras ’noggrann granskning vid besök på platsen för viss verksamhet’. Och i nya Svensk ordbok har man infört ett tillägg i definitionen av visitera: ’besöka och utföra visitation av ngn enhet e.d.’. Från denna betydelse verkar steget inte vara långt till en allmän betydelse ’besöka’.

Egentligen är det förvånande att visitera inte från början har kommit att betyda ’besöka’. Likheten med substantivet visit ’kortare besök’ är ju tydlig, och verbet är de facto bildat till just detta substantiv som kommer från franskans visite, av visiter ’besöka’, med ursprung i latinets visitare ’besöka’. Att engelskans verb visit också betyder ’besöka’ är naturligtvis en faktor som kan tänkas påverka det svenska verbets betydelse i nuläget.

Det finns några belägg på visitera i betydelsen ’besöka’ i vardagligt bloggspråk på webben. Exempel: Jag käkar rätt sällan pizza då jag visiterar Spanien; Tandläkarna är nånting man visiterar när man absolut måste; Nästa gång jag visiterar mor och far ska jag klä mig på detta viset. Det tycks i alla fall uttryckligen vara fråga om vardagligt språk, inte standardspråk, och beläggen är inte särskilt många. Det finns inget som talar för att en betydelseutvidgning i större skala skulle vara aktuell i allmänspråket.

Intressant nog verkar de vardagliga beläggen på visitera i betydelsen ’besöka’ vara fler på finlandssvenska webbsidor än på sverigesvenska. I själva verket har denna betydelse diskuterats tidigare när det gäller finlandssvenskt språkbruk. Redan 1981 påpekade professor Carl-Eric Thors i sin språkspalt att visitera inte kan betyda ’göra en visit’. Verbet tycks alltså i viss mån ha använts i den betydelsen i finlandssvenskan redan för ett trettiotal år sedan. Ändå måste vi i dag ge samma svar som Thors på sin tid: visitera ska inte användas i betydelsen ’besöka, göra en visit’ i allmänspråket. Hur det blir i framtiden kan vi naturligtvis inte veta. Språkutvecklingen kan som känt vara nyckfull.

Monica Äikäs

Språkspalten är ursprungligen skriven för Arena 1/2011, medlemstidningen för Modersmålslärarföreningen i Finland.