Språkinstitutet bloggar
Fatt, tyg och måfå
En läsare undrar över ursprunget till några svårförståeliga ord som ingår i vissa svenska uttryck.
I samtliga fall är det fråga om ord som funnits länge i språket och som numera främst existerar just som en beståndsdel i de idiom som frågeställaren nämner.
Den första frågan gäller ursprunget till ordet fatt i uttrycket hur är det fatt (’hur står det till’). Detta ord fatt finns belagt redan på 1500-talet, och det är troligen fråga om ett particip av verbet få. Betydelsen är närmast ’beskaffad’, och ordet har tidigare använts till exempel i fraser som under så fatta omständigheter, det är så fatt, det är illa fatt och det är annorlunda fatt. – Det kan påpekas att det ord fatt som ingår i uttryck som ta fatt och springa i fatt har ett annat ursprung: det kommer från lågtyskans fat ’grepp, tag’.
Följande ord som frågeställaren undrar över är tyg i uttrycket för allt vad tygen håller (’så mycket man orkar eller förmår’): Hon sprang för allt vad tygen höll. Ordet tyg i detta uttryck är ett gammalt ord. Det förekommer redan i 1400-talstexter, och det har betydelsen ’redskap av något slag’. Uttrycket för allt vad tygen håller betyder alltså ordagrant ungefär ’så mycket som redskapen tillåter’. Numera används ordet tyg i betydelsen ’redskap’ nästan enbart i sammansättningar, och flera av dem är relativt vanliga: verktyg, fartyg, skrivtyg. Det är bara i uttrycket för allt vad tygen håller som ordet används självständigt. Det självständiga ordet tyg i betydelsen ’vävnad som utgör material till kläder m.m.’ är däremot ett vanligt ord i våra dagar. Det har sitt ursprung i en specialiserad användning av ordet tyg ’redskap’. Ytterligare en betydelse hos tyg, ’militära vapen med tillhörande utrustning’, förekommer i vissa sammansättningar: tygförråd, tygofficer.
Ett tredje ord är som frågeställaren vill veta ursprunget till är ordet måfå i uttrycket på måfå (’slumpmässigt’). Ordet finns belagt sedan 1600-talet, och man kan säga att det är precis vad det ser ut att vara, nämligen en sammansättning av verben må och få. (På danska lyder uttrycket på må og få.) Det verb må som ingår i uttrycket har betydelsen ’kan’ och förkommer i fraser som det må vara hänt och det må vara hur som helst med den saken. Tidigare har uttrycket på måfå också kunnat lyda på ett måfå.
Monica Äikäs
Ordagrant, Hufvudstadsbladet 13.6.2014