Språkinstitutet bloggar
Å vilken älv!
På standardsvenska skiljer vi mellan åar, älvar och floder, även om gränsen för vad de olika orden betecknar självfallet inte är knivskarp.
Floder finns företrädesvis utanför Norden, och älvar är överlag större än åar. På finska motsvaras alla tre orden av joki. Ytterligare en beteckning är bäck som avser ett vattendrag som är mindre än en å men som vanligen strömmar snabbare.
För mig är ordet älv ett standardspråkligt ord. Jag är uppvuxen vid Kyro älvs nedre lopp, och jag kan inte påminna mig att jag i min barndom skulle ha hört vattendraget omtalas som annat än Åen i den lokala dialekten. I den mån hela namnet Kyro älv användes uttalades älv med e-ljud och tunt l och inte med öppet ä-ljud och tjockt l som vore det dialektenliga uttalet i trakten. I Finland har namn på älv inte haft lokal förankring utan de är skrivbordsprodukter från myndigheter.
Också i de norrländska dialekterna har å kunnat syfta på stora vattendrag. Det vittnar en del ortnamn om. Ett sådant namn är Åbyälven. Älven har namn efter byn Åbyn, det vill säga ‘byn vid ån’. Det nuvarande älvnamnet är alltså sekundärt och visar samtidigt på att å ersatts av älv som beteckning på ett och samma vattendrag. Det finns också ett antal bebyggelsenamn på ‑eå (Bureå, Luleå, Umeå m.fl.) som betecknar orter vid älvar. Namnen har sitt ursprung i namn på vattendrag, och stavningen med ‑eå kan, som det påpekas i Svenskt ortnamnslexikon, ha påverkats av att ordet å i dialekterna kan beteckna älvar. Vattendragsnamnen är dock ursprungligen osammansatta (jfr Uman – Umeälven).
Tidigt belagda namn på älv(en) verkar ha en västlig utbredning, och i danska är elv ett lånord från norska. Betydelsen är ‘større vandløb (i bjergene) med kraftig vandgennemstrømning’ (Den Danske Ordbog). Ordet går tillbaka på ett gammalt germanskt ord och hör etymologiskt ihop med benämningen på den tyska floden Elbe.
Vad gäller namnet Kyro älv ser man rätt ofta Kyro felaktigt skrivet med ö, förmodligen under inflytande av det finska namnet Kyrönjoki. Men kyro både i älvnamnet och i bebyggelsenamnen Storkyro, Lillkyro och Tavastkyro ska alltså skrivas med o.
Nina Martola
Ordagrant, Hufvudstadsbladet 21.9.2014
