31.1.2017
1917: Finlandssvenska lägger grunden för den finlandssvenska språkvården
Samma år som Finland blev självständigt lades också grunden till den finlandssvenska språksynen och språkvården för en lång tid framåt, då boken Finlandssvenska – Handledning till undvikande av provinsialismer i tal och skrift utkom.
Finlandssvenska, som är skriven av filologen, lektorn och senare professorn Hugo Bergroth,
fick en avgörande betydelse för finlandssvenskan och den finlandssvenska
språkvården och språksynen. Finlandssvenska
utkom i en andra upplaga 1928 och i en förkortad version, Högsvenska, som redigerades och utgavs flera gånger, även efter
Hugo Bergroths död. Högsvenska var
avsedd att användas i skolundervisningen.
I boken behandlar
Bergroth bland annat uttal, meningsbyggnad och ordböjning, och dessutom går han
igenom de ”finländska provinsialismerna”, det vi i dag kallar finlandismer. Bland
orden han tar upp finns sådana som fortfarande används i finlandssvenskan, till
exempel paja (smeka), pirra (gnälla), skrinna (åka skridsko) och hopa
(ro med ansiktet i färdriktningen).
Hugo Bergroth arbetade
aktivt för att svenskan i Finland skulle följa svenskan i Sverige och inte
utvecklas till ett eget språk. Samma syn gäller fortfarande och språkvården i
dag arbetar enligt samma principer.
Bianca Holmberg
Läs mer om språkliga milstolpar under 1910-talet på finska: Sanoin saavutettu: 1910-luku
Faksimilupplaga av den andra upplagan av Finlandssvenska.
Tillbaka till rubrikerna