1917: Finlandssvenska lägger grunden för den finlandssvenska språkvården

Samma år som Finland blev självständigt lades också grunden till den finlandssvenska språksynen och språkvården för en lång tid framåt, då boken Finlandssvenska – Handledning till undvikande av provinsialismer i tal och skrift utkom.

Finlandssvenska, som är skriven av filologen, lektorn och senare professorn Hugo Bergroth, fick en avgörande betydelse för finlandssvenskan och den finlandssvenska språkvården och språksynen. Finlandssvenska utkom i en andra upplaga 1928 och i en förkortad version, Högsvenska, som redigerades och utgavs flera gånger, även efter Hugo Bergroths död. Högsvenska var avsedd att användas i skolundervisningen.

I boken behandlar Bergroth bland annat uttal, meningsbyggnad och ordböjning, och dessutom går han igenom de ”finländska provinsialismerna”, det vi i dag kallar finlandismer. Bland orden han tar upp finns sådana som fortfarande används i finlandssvenskan, till exempel paja (smeka), pirra (gnälla), skrinna (åka skridsko) och hopa (ro med ansiktet i färdriktningen).

Hugo Bergroth arbetade aktivt för att svenskan i Finland skulle följa svenskan i Sverige och inte utvecklas till ett eget språk. Samma syn gäller fortfarande och språkvården i dag arbetar enligt samma principer.

Bianca Holmberg

Läs mer om språkliga milstolpar under 1910-talet på finska: Sanoin saavutettu: 1910-luku

Faksimilupplaga av den andra upplagan av Finlandssvenska.

Tillbaka till rubrikerna