Är du på mitt lag så är vinsten vår
Reuters ruta 3/11 2004
En läsare har ställt två frågor som hänger ihop på det sättet att de båda främst har att göra med lagsport. Det gäller dels användningen av ordet vinst i betydelsen ’seger’, dels prepositionen på i uttryck som ”får jag vara på ditt lag”?
Om vi börjar med det andra så kan vi konstatera att prepositionen på i fråga om lag är typiskt ungdomsspråk. De flesta vuxna skulle troligen tala om att vara i ett visst lag. Men det intressanta är att uttrycket har en speciell klang och att det är ganska utbrett, både i Sverige och i Finland, i synnerhet i tal. Det är knappast heller så nytt som många tror, utan det kan mycket väl ha förekommit redan på 1960-talet enligt svenska kolleger som jag har konsulterat.
Vad jag menar med en speciell klang är att det åtminstone delvis har en biton av att vara på någons sida, att vara med någon. Så här skriver t.ex. en svensk musiker om sin nysläppta skiva: ”Vi har fått bra respons på plattan i pressen och nu är jag ute och vevar landet runt och folket verkar fan vara på mitt lag.” Det är mycket möjligt att prepositionen på har lånats just från ”på min sida”.
Ytterligare ett par exempel: ”Men en av dom som var på mitt lag sköt på mig så hon fick minus, fast att jag sa att vi var på samma lag, så sköt hon mig.” ”Inte har vi väl sådana lag att alla bra är på samma lag? Det är ju helt orättvist.” (Det sista från Skoldatanätet, Finland)
Konklusionen här blir att det inte finns några skäl att betrakta prepositionsbruket som ett fel i de här specifika sammanhangen, även om man i andra mer neutrala sammanhang självklart skriver i ett lag, t.ex. ”NN spelar numera i IFK:s lag”. Tvärtom kan man säga att det medför ett visst mervärde med sin speciella nyans.
Vinst på bortaplan
Det blev vinst borta mot Storvreta” skriver ett svenskt innebandylag under rubriken ”Vinst efter sudden” (dvs. sudden death). Det är ett typiskt exempel på hur vinst kan användas i betydelsen ’seger’ framför allt i idrottssammanhang, och alldeles speciellt ofta när det handlar om lagidrott som bollspel. När man vinner blir det vinst. Ordböckerna är ännu en aning tveksamma på den här punkten, men t.ex. Svensk ordbok anger ”äv. allmännare det att vinna i tävling e.d.” som en utvidgad betydelse av den andra huvudbetydelsen ”värde som tilldelas vinnare i spel e.d.”.
Det är alltså fullt gångbart språkbruk att tala om bortavinst och hemmavinst och vinst mot Sverige, även om seger i de här sammanhangen fortfarande är betydligt vanligare. Det gäller för övrigt inte bara lagidrott och inte ens bara idrott. Ett av de fall jag har stött på handlar t.ex. om en kandidats ”vinst” i partiets provval.
Det är alltså inte på något vis fråga om påverkan från finskan, där voitto betyder både ’vinst’ och ’seger’. Snarare är det så att vinst i den här betydelsen är mindre vanligt i finlandssvenskt språkbruk än i sverigesvenskt.
Mikael Reuter
Mikael Reuter var språkvårdare vid Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.
Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.