Månadens dialektord: ansols

Att navigera med hjälp av solen har vi gjort i urminnes tider, och därför säger vi medsols och motsols, men även ansols, för att beskriva viss rörelse.

Ansols går åt samma håll som motsols, dvs. i en kretsgång motsatt solens, från höger till vänster. Men ansols används inte bara i fråga om riktning, utan kan i dialekter också betyda att något är baklänges, avigt, oriktigt eller på tok. Att det är ansolsväder betyder därför att det är dåligt väder i Kumlinge.

I Kumlinge betyder ansolsväder dåligt väder. Foto: Roine Piirainen/Kuvia Suomesta

I Tenala har någon sagt att ”de går int rätta vä:jin när e går annsö:ls”. Här uttalas ansols med kort a, men på andra ställen, såsom i Vårdö, Västanfjärd och östra Nyland, uttalas det med långt a.

Ifall någon ”tuggar ansols” i Kökar, Iniö eller Houtskär, så innebär det att hen tuggar långsamt eller motvilligt. Annars används ansols också en hel del som förled i olika sammansättningar. Du kan nog lista ut åt vilket håll ett par i en ansolsdans svänger i Nagu eller Pargas, och hur en ansolsgängad mutter bör dras åt i Esse. Men vad är en ansolshandad person, eller någon som är ansolstandad? Och på vilket sätt går en ansolsväg? Det kan du läsa mer om i Ordbok över Finlands svenska folkmål.

Elina Sjölinder

ansols
ansolsdans
ansolsgängad
ansolshandad
ansolstandad
ansolsväder
ansolsväg

Tillbaka till rubrikerna