Månadens dialektord: bärga sig

Den här tiden på året börjar det bli svårt att bärga sig utan vantar och när halkan kommer bärgar sig en del så de faller.

Verbet bärga sig förekommer numera i allmänspråket bara i betydelsen ’ge sig till tåls’. I dialekterna kan det däremot uppträda med flera skiftande betydelser såsom ’reda sig, klara sig’. Har man exempelvis ätit tillräckligt för att klara sig fram till kvällsmaten kan man i Borgå säga ja ha no: iti så miki att ja bärgar me ti kvelsva:rdn. Är det för kallt för att man ska kunna klara sig utan vantar kan någon i Närpes säga int bärgar an ful (väl) se utan vantar.

Ute i skogen gäller det att äta så man bärgar sig till nästa måltid. Foto: Forssan museo

I dialekterna har bärga sig dock även mer speciella betydelser. Bland annat kan det syfta på att bära sig åt på ett visst sätt. Han hadd bärga si så han hadd falli hade en person sagt i Tenala då någon burit sig åt så att han fallit.

Dessutom kan bärga sig användas när någon åbäkar sig. Vid sådana tillfällen kan man i Esse höra uppmaningen int ska ni tro: a na:, ha bärgar se bara, och i Borgå kan den som beter sig tokigt få höra tu bärgar de såm åm du sku va lä:tvitu (galen, tokig).

I norra Österbotten förekommer bärga dessutom i uttrycket varda (bli) bärgande såsom i meningen Ja vart int bärgand me: a. Uttrycket innebär då att man inte kommer till rätta med någon.

Fler exempel på bärga sig finns under uppslagsordet bärga (betydelsemomenten 7–10) i Ordbok över Finlands svenska folkmål.

Tiina Kaustinen

• Bärga (sig) i Ordbok över Finlands svenska folkmål

Tillbaka till rubrikerna