Månadens dialektord: em
Ett så kort ord som em har faktiskt en lång lista av betydelser. Alla dessa betydelser är dock närbesläktade, för på ett eller annat sätt har de med eld, värme eller ljus att göra.
Em är en ljusflamma, ljusstråle eller ett
sken, till exempel ett norrsken, om du frågar någon i Kumlinge eller Vårdö. På
dessa orter, och i Finby, kan em också betyda ånga eller dunst. Men ångan
behöver då inte nödvändigtvis komma från en regelrätt eld – för när någon har
sagt ”hä stå:r som ein eim ikring dåm”, så ska det ha varit av brännvin.
I Närpes är em en lågande hetta av eld, medan emme avser värmen i glöd eller aska i Petalax och ur en riugn i Houtskär. Men em kan också syfta på en sorts brinnande smärta. I Kumlinge innebär det nämligen en sveda i halsen, halsbränna eller värk i lederna. I Houtskär har man dessutom sagt att ”e riktet äima på tongån”.
Om det emmar kan det också vara så att något lyser, flammar, blixtrar eller strålar värme.
I Pyttis kan em beskriva en frän eller fadd smak, och emmog betyder stinkande eller illaluktande – i båda fallen kanske på grund av att något har bränts vid?
Kolla in ordet em, dess olika uttalsvarianter och sammansättningar i Ordbok över Finlands svenska folkmål.
em (substantiv)
em (adjektiv)
emme
emma
emmog
emacka
emmanhål
emmansten