Månadens dialektord: gorma

Gormande och skrikande är inte trevligt, men att gorma något gott är kanske inte helt fel.

Folk som skäller och gormar tycks vara bekanta både för dialekttalare och för dem som inte talar dialekt. Den moderna standardsvenska betydelsen av gorma, skälla och gräla högljutt, finns alltså också i dialekterna. En Nagubo som gårma åm någå skällde och väsnades med andra ord.

En snarlik betydelse är att häva ur sig råheter eller tala oanständigt. Det passade sig tydligen inte för flickor i Björköby: e je styggt ov in fḷikko ti gårm såde, har någon sagt där. Också i Houtskär har man hävt ur sig glåpord och fulheter och för det har man använt uttrycket gorma ur sig.

Här gormar sjön. Foto: Pixabay

Gorma kan också användas i helt andra sammanhang i dialekterna. Den som barå gårmar å arbäitar i Houtskär håller inte på och skäller på någon samtidigt som hen arbetar, utan här används gorma för att visa att arbetet sker med fart och kraft. Om man är glupsk kan man gorma eller gorma i sig mat. Slutligen kan gorma också användas om väderförhållanden. Om he blå:sär å gårmar i Ingå betyder det att det är hård vind och snöyra. Då kan sjön också gorma, det vill säga gå hög, i Eckerö och Kumlinge.

Bianca Ortiz Holmberg

• Gorma i Ordbok över Finlands svenska folkmål

Tillbaka till rubrikerna