Månadens dialektord: kråta

Dialektordet kråta representerar det mödosamma, motsträviga och krångliga i tillvaron.

Månadens dialektord är verbet kråta. Kråta är ett mycket användbart verb för aktiviteter eller fenomen som på något vis är krångliga eller motsträviga. Ordet finns i någon form belagt i alla dialektområden.

Ett lås som rostat eller inte oljats kan göra att man tvingas kråta med det en stund. I Snappertuna i Nyland har någon beskrivit ordet som att ”man kråtar nä:r man it få:r nykkiln i håle”.

Ordet kan användas om aktiviteter som kräver fingerfärdighet, men då ofta i betydelsen att de görs dåligt. Det kan ha betydelsen ’smula eller peta sönder något’, men också att ’skriva illa eller klottra’.

Kråta kan också användas om en person eller en maskin som inte utför sitt arbete korrekt. Det kan innebära att maskinen eller personen antingen fuskar med arbetet, gör det långsamt eller inte lyckas göra det överhuvudtaget. En symaskin kan kråta då den krånglar eller inte fungerar.

Om symaskinen kråtar får man ta till nål och tråd. Foto: Helsingfors stadsmuseum/Pertti Viljanen

Ordet kan också betyda att förflytta sig mödosamt, ”tåm kråta se framm på någå sårts vägar ti Paipis Ny:byggi” har man sagt i Sibbo om några personer som krånglat sig fram till byn Paipis.

Så nästa gång något kråtar kan du försöka kråta med det en stund för se om du kan fixa det. Se bara upp så att du inte kråtar till det ytterligare.

Jonas Munter

• Kråta i Ordbok över Finlands svenska folkmål

Tillbaka till rubrikerna