Namnet Lillören ska stavas på samma sätt i hela landet

Ortnamn ska stavas i enlighet med standardspråket.

Då och då får namnrådgivningen vid Språkinstitutet frågor om dialektal stavning av ortnamn på officiella kartor. En central princip inom namnvården är dock att ortnamn ska stavas enligt standardspråkets normer när det handlar om offentliga kontexter, till exempel Lantmäteriverkets grundkarta. Det här är viktigt eftersom ortnamn är alla språkbrukares gemensamma egendom och namnen därför ska vara tillgängliga för alla språkbrukare. Enhetlig stavning gör namnen tillgängliga i och med att de blir lättare att använda för alla.

Namnen måste ses som helhet

Enskilda språkbrukare ser ofta på ortnamn i sin närhet främst ur det lokala perspektivet. Eftersom många språkbrukare känner starkt för ortnamnen i sin egen hembygd kan tanken på att stava ett namn enligt det dialektala uttalet verka lockande, för att på det sättet sätta lokal prägel på namnet. Inom namnvården räcker det ändå inte med att betrakta namn ur en lokal synvinkel, utan namnskicket måste granskas som helhet. När namn ska föras in på kartor är det viktigt att se på till exempel stavningen ur ett enhetligt perspektiv i hela landet.

Enhetlig stavning viktigt i nödsituationer

Vi kan ta namnet Lillören som exempel. Namnet förekommer i alla de svenska delarna av vårt land. På grundkartan stavas varje Lillören-namn på samma sätt, trots att uttalet varierar i enlighet med dialekterna i olika delar av landet. Om vi beaktade det lokala uttalet i stavningen skulle vi i stället stöta på ett antal varierande stavningssätt, beroende på språkbrukare och område. Vi skulle kanske möta stavningar som Lillörn, Lillöun, Lihlöun, Lissöun och Lillöuren.

Namnet Lillören finns på flera orter och alla stavas likadant. Det här exemplet är från Dragsfjärd. Bild: Lantmäteriverkets terrängdatabas, hämtad 3/2021

För enskilda språkbrukare skulle det alltså inte längre räcka med att man lärde sig stava och känna igen namnet Lillören en gång, utan man vore tvungen att lära sig hur varje enskilt namn stavas. Det vore direkt ohållbart för polisen och brandkåren att i nödsituationer orientera sig bland olika stavningsvarianter. Det här är självklart ett av de tyngst vägande argumenten för enhetlig stavning. Brokig stavning får inte leda till problem i nödsituationer där hjälp behövs snabbt.

Även om tanken med att låta det lokala uttalet synas också i stavningen av ortnamn alltså kan vara tilltalande, är det inte ändamålsenligt i det offentliga språkbruket.

Maria Vidberg

Läs också kolumnen Ortnamn ska leva med sin tid.

Tillbaka till rubrikerna