Språkinstitutet bloggar
Tacksamheten över att ha ett modersmål
Jag är tacksam över att ha möjlighet att öva upp mina kunskaper i främmande språk, och samtidigt får det mig att förstå hur viktigt och värdefullt det är att ha åtminstone ett språk som man behärskar riktigt bra.
För det första: synonymer
Ta ordet hemskt. Beroende på situation, humör och vad jag talar om kan jag välja mellan att säga att något är hemskt, rysligt, förfärligt, förskräckligt, eländigt, avskyvärt, fruktansvärt, gräsligt, grymt, asigt, äckligt eller vidrigt. Bara för att nämna några tänkbara varianter. Ska jag uttrycka samma sak på engelska reduceras variationsmöjligheterna i mitt begränsade ordförråd till tre: horrible, terrible och nasty.
För det andra: idiomatiska uttryck
Vad är språket om jag inte kan använda apostlahästarna, bära hundhuvudet, både äta kakan och ha den kvar eller kanske plocka russinen ur den, sluta cirkeln eller känna mig som femte hjulet under vagnen? Det är förstås tänkbart att något av de nämnda uttrycken finns även på engelska, men eftersom jag inte är så slängd i engelska idiomatiska uttryck får jag bara prosaiskt säga ”I will walk” i stället för att tala om mina apostlahästar.
För det tredje: känslan bakom orden
I själva verket är det faktiskt lättare för mig att i tid och otid sprida känsloord omkring mig på engelska än på svenska, helt enkelt för att de engelska orden betyder så mycket mindre på ett känsloplan. På engelska kan jag nästan slentrianmässigt svänga mig med ett I love you här och där, medan mina ytterst sällsynta Jag älskar dig känns i varje skrymsle av min kropp.
Ett rikt språk är bra för hälsan
Mina iakttagelser ovan är på sätt och vis banala och vardagliga, men jag tror faktiskt att de uttrycker ett grundläggande mänskligt behov av att kunna återge sina upplevelser och känslor på ett så exakt sätt som möjligt. Ett citat ur min intervju med rättspsykologen Julia Korkman i Språkbruk 2/2018 lyder: ”Språket ger redskap för att kunna förstå och hantera världen och personer med svaga språkliga redskap och begreppsluckor har till exempel svårare att berätta om saker som bekymrar dem. Det kan göra dem mer utsatta och sårbara.”
Jag tror det ligger en hel del i det. Samtidigt som det är roligt att ha naturliga möjligheter att öva upp kunskaperna i andra språk på det sätt som jag har just nu när det gäller engelska, får det mig att inse hur tacksam jag är över att ha ett språk som jag verkligen behärskar både ”tekniskt” och känslomässigt. Kanske den tid och möda det tar att utveckla sitt språkliga register genom att till exempel läsa mycket och öva sig på att uttrycka känslor kan ses som en investering i den egna psykiska hälsan?
Bianca Holmberg
Läs mer
- Språket hjälper oss att minnas (intervju med Julia Korkman, Språkbruk 2/2018)