Ibland kan man få höra yttranden i stil med ”Vi avskedade henne i går” där avskeda används i betydelsen ’ta avsked (av)’. Det är förstås en ordlek, för trots att substantivet avsked kan syfta både på att man skiljs åt och på att man bli uppsagd från sin tjänst används verbet avskeda numera bara i den senare innebörden. Ännu på 1800-talet kunde det dock förekomma i betydelsen ’ta farväl’. Avsked finns belagt från 1500-talet med betydelsen ’skilsmässa, farväl’ och från 1600-talet med avseende på uppsägning. Ordet går tillbaka på det lågtyska ordet afschet (jfr tyska Abschied med samma betydelse), som hör samman med verbet scheten ’skilja’. Ordet är för övrigt besläktat med substantivet sked.
Säga upp är neutralare än avskeda
Personer som blivit tvungna att sluta på sitt arbete säger kanske inte så gärna att de blivit avskedade, för det tolkas lätt som att de misskött sig och fått sparken. Det neutrala ordet är säga upp. Men man stöter rätt ofta på rubriker som "500 avskedade på företag X", och då handlar det förstås inte om att alla de personerna skulle ha skött arbetet dåligt och därför måste gå. Ofta används också permittera. Det anger i princip ett kortvarigare avbrott, men i många fall kan det vara klart att någon återgång till arbetet inte är i sikte för de drabbade. Också verbet friställa är en lite förskönande omskrivning av ett tråkigt faktum. Den som blivit friställd känner sig knappast särskilt fri.