Redan här stöter
vi på en språklig inexakthet. Ingenting ”finns” på Google, utan Google hjälper
oss att hitta i texter som finns på servrar runt om i världen. Och de som
ligger bakom Google har helt andra syften än att ge googlarna ett språkligt
verktyg. Google utnyttjas t.ex. som ett effektivt marknadsföringsmedel och det
betyder förstås att vissa typer av ord ger otaliga träffar medan andra hamnar i
skymundan.
Trots
andra primära syften kan googling i och för sig vara ett ypperligt språkligt
hjälpmedel, det gäller bara att förhålla sig skeptisk till sökresultaten.
Beläggsiffrorna är för det första ytterst opålitliga. Om du får många tusen
träffar, gå till de sista träffarna. Ibland är du plötsligt nere i en handfull
belägg. Är du ute efter autentiska belägg ur löpande text, ögna igenom
skärmarna, för ibland kommer de flesta beläggen ur ordlistor och ordböcker.
Att
avgränsa sökningen till sidor i Sverige med hjälp av site:se är en god idé, men
det gäller att komma ihåg att det också på servrarna i Sverige finns texter
skrivna av personer som inte har svenska som modersmål – och av finlandssvenskar. Dessutom ingår en rätt
stor andel engelska sidor. Räkna alltså inte bara beläggen utan kontrollera vad texterna handlar om
och hur de ser ut i övrigt.
För
att söka fraser och ordkombinationer använder du dig förstås av citattecken, t.ex.
”körde fort” och ”körde hårt”. Men också här gäller det att gå in och
kontrollera, för det är inte säkert att ”körde hårt” på svenska sidor handlar
om bilkörning. Med hjälp av googling hittar du bara fraser du kommit att tänka
på, inga andra alternativ.
Information om källkritikens dag
Nina Martola