Sammanlagt finns det lite över
fyrtio ”Barnholmar” i vår skärgård, de flesta inom Åboland. Enligt dialekten
heter de vanligen Banholm kring Åland, Barnholm uppe vid Iniö, Bånholm
i Ålands nordöstra skärgård och största delen av Åboland, ibland Bårnholm
i Nagu och antingen Barnholmen eller Bånholmen i Nyland. Formerna
visar entydigt att namnen innehåller ordet barn, i dialekterna vanligen bå(r)n.
Men på vilket sätt har holmarna med barn att göra?
Smygbegravda barn
Nordiska namn på Barn-
har vanligen förklarats bero på att namnen har betecknat till exempel små grund
intill större holmar, men det är nog en överdriven generalisering. Också hos
oss finns det visserligen grundnamn som sannolikt har haft en sådan syftning,
såsom Ängholmsbarnet i Pargas och Nätiholmsungen i Pellinge, men
förklaringen går inte att tillämpa för alla namn med motsvarande förleder.
Sägnerna berättar emellertid
att det förr har brunnit en eld på ”Barnholmarna” under mörka kvällar. Enligt
folktron har elden berott på att en flicka har fött ett utomäktenskapligt barn
och begravt det i smyg på holmen. Det ovälsignade fostret har inte fått ro i
graven, och därför har det lyst en ”drakeld” på platsen.
Vandringsnamn
Knappast har oönskade barn
blivit begravda på alla Barnholmar. Men det har kanske skett någonstans, vilket
har gett upphov till sägnen och till så kallade vandringsnamn på andra håll,
utan någon faktisk händelse som grund. Förklaringen stöds av att ”Barnholmarna”
ofta är mycket lämpligt belägna, ett stycke från bebyggelsen, men inte längre
än att en flicka kunde ha rott dit, och att elden skulle ha varit synlig från
byn.
Källa
Kurt Zilliacus, 1989: Skärgårdsnamn