En frågeställare har reagerat på en sångtext där det står Fyll mitt liv ända till bredden. Borde det inte heta brädden? undrar frågeställaren. Svaret är ja, det borde faktiskt heta brädden. Substantivet brädd har betydelsen ’övre kantlinje’, och därför kan man tala om att fylla något till brädden. Det finns också ett verb brädda som betyder just ’fylla till brädden’, men det används vanligen i perfekt particip: ett bräddat glas. Dessutom finns det ett adjektiv bräddfull.
Substantivet bredd å sin sida är besläktat med adjektivet bred och har betydelsen ’utsträckning i sidled’: bredden är två meter, bredden är lika med längden. Substantivet kan också användas bildligt i betydelsen ’täckning’: framställningen hade en stor bredd.
Sträck och streck
Ett annat ordpar där ä och e lätt förväxlasär sträck och streck. Det är sträck med ä som ska användas i uttrycken i sträck ’i följd’ och i ett sträck ’utan avbrott’: hon var vaken flera nätter i sträck; hon läste boken i ett sträck. Substantivet sträck kan också användas om fåglars flykt (ett fågelsträck) och om dragning vid behandling av en benskada: sträckbehandling. Substantivet hör ihop med verbet sträcka ’dra ut’.
Substantivet streck kan betyda ’kort linje’: dra ett streck över något; snedstreck; tankstreck. Det kan också betyda ’lina för tvättkläder’ (klädstreck) och ’busigt påhitt’ (pojkstreck). Lite förvirrande kan det tyckas vara att substantivet sträcka som bland annat betyder ’sammanhängande del av linje’ ska skrivas med ä.
Att det är svårt att hålla isär de snarlika orden med ä och e i de två ordparen beror säkert på att de flesta svensktalande numera inte skiljer mellan kort ä och kort e i uttalet. En orsak kan också vara att ordens betydelser inte ligger så långt från varandra.
Läs också Reuters ruta i Klassiska språkspalter om stavningen av bredd och sträck.