Ordet dagsmeja har utvecklats ur ett ursprungligt dag(s)mäg(e)n som betyder ”dagens kraft”. Fornsvenskans mäghin med betydelsen kraft, styrka är besläktat med ord som makt och förmåga.
Dagsmeja har lite olika definitioner. Meteorologerna definierar dagsmeja som ett tillstånd under vinterns senare del och våren då marken ska vara snötäckt. Solen skiner men temperaturen ska vara under 0 grader. Svensk Ordbok ger betydelsen ”upptining av (det yttre skiktet hos) snö, is, eller frusen mark i solsken”
Åländsk dagsmeja även på sommaren
I åländska dialekter kan ordet dagsmeja ha en lite avvikande betydelse. Ordet kan beteckna ”stark solhetta mitt på dagen”, det behöver alltså inte vara vår. Också sommarens dallrande middagshetta kan vara dagsmeja. En variant av ordet dagsmeja är dagsmidja eller -medja, som verkar vara av folketymologisk art. Man har förknippat begreppet med midja i betydelsen ”mitt, midja”. Även dagsmidjan har närmast stått för middagshetta, så bl.a. i Nyland.
Ordet solmeja är sällsynt, det saknas till exempel i Svenska Akademiens ordbok. I södra Finland är ordet relativt spritt. Här betecknar ordet framför allt stark sommarhetta; i Kumlinge kan det vara så varmt att ”solmäijan syns”. Söderwalls Ordbok öfver svenska medeltids-språket ger belägg för solmäghin med betydelsen solens kraft, solvärme.
Dialekten i Kumlinge har också ett näraliggande verb meja. Betydelsen är ”om solvärme: smälta (om snö och is)”. Ordbok över Finlands svenska folkmål visar att man i grannsocknen Brändö har ett adjektiv mejan som betyder trött, utmattad; jag är rakt vile (:mycket) meijan i dag.