Om du bor i södra Finland och pratar svenska har du med stor sannolikhet hört folk säga eller själv sagt sådant som ”den här tröjan är passlig”, ”du kommer passligt till maten” eller ”jag hittade ingen passlig skruvmejsel”. Passlig i betydelsen ’lämplig, passande’ är en relativt vanlig finlandism och den finns också upptagen i Finlandssvensk ordbok. Själv känner jag igen den från min uppväxt i Sibbo i östra Nyland.
Nyligen hade jag orsak att fundera på ordet eftersom vår språkrådgivning fick en fråga om det. Frågeställaren undrade om det är en bra tumregel att alltid använda lämplig i stället. Spontant trodde jag att svaret var ett självklart ja, men när jag slog upp passlig i Svensk ordbok (SO) såg jag till min förvåning att det stod där utan markering som finländskt, som synonym till lämplig. Detta satte myror i huvudet på mig och jag kontaktade Språkrådet i Sverige.
Statistiken: passlig är en finlandism
Svaret från Språkrådet bekräftade det som traditionellt har sagts om passlig i Finland och som också Finlandssvensk ordbok säger, nämligen att lämplig är det ord som vanligen används i (den skrivna) standardsvenskan. Detta bekräftades av en sökning i Mediearkivet, där passlig hade mycket få träffar i medietexter under de senaste tre åren. Fördelningen mellan sverigesvenska och finlandssvenska medier i materialet talar sitt tydliga språk: passlig förekom 32 gånger i sverigesvenska medietexter och 57 gånger i finlandssvenska. Själv sökte jag i ett något äldre material (fram till cirka 2012) i Språkbanken vid Göteborgs universitet. Av 281 träffar på passlig härstammade bara 5 från sverigesvenska källor.
Passlig kan alltså med fog betraktas som en finlandism och rekommendationen att hellre använda lämplig om syftet är att skriva neutral standardsvenska kvarstår. Det intressanta i det här sammanhanget är då att passlig inte markeras som finländskt i SO.
Passlig i dialekterna
Det finns ytterligare en dimension av passlig som rör till det hela. För min kollega med rötter i mellersta Österbotten visade sig passlig betyda något helt annat än lämplig, nämligen trevlig, hygglig och sympatisk. En vänlig person kan alltså beskrivas som passlig. Den här betydelsen finns upptagen i Ordbok över Finlands svenska folkmål, men inte i Svensk ordbok, och den förekommer i flera österbottniska dialekter, men också i några dialekter i södra Finland. Ett exempel är ett belägg från Nedervetil i norra svenska Österbotten: Han var rittit passli å bistse:li ka:r. Det betyder alltså att han var en riktigt hygglig och beskedlig man. Men passlig i betydelsen lämplig förekommer också i dialekter på olika håll i de svensktalande delarna av Finland.
Bara personer kan vara opassliga
Det är omöjligt att diskutera passlig utan att också nämna opasslig. För den som är van vid att använda passlig i betydelsen lämplig är det inte alls långsökt att dra slutsatsen att opasslig betyder det motsatta. En opasslig klänning skulle då vara en klänning som inte sitter bra på kroppen och den som kommer opassligt skulle komma vid en olämplig tidpunkt.
Opasslig i den här betydelsen är emellertid också en finlandism och finns upptagen i Finlandssvensk ordbok. Samma användning av opasslig finns även i flera dialekter. I standardsvenskan används opasslig i en helt annan betydelse, nämligen om någon som inte mår bra. ”Olof kände sig lite opasslig och stannade hemma från festen” betyder alltså att Olof kände sig krasslig och därför inte kom på fest.