Min farfar uttryckte sig så gott som alltid på Pedersöredialekt. Han berättade ofta historier från sin barndom, och använde då dialektala ord och uttryck som både roade och förbryllade mig. Någon var t.ex. foll å:v dynttona*, d.v.s. fylld av upptåg eller rackartyg.
I Ordbok över Finlands svenska folkmål finns uppslagsordet dynta (öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst)belagt i den här betydelsen från Terjärv i Österbotten. Klickar man sig vidare till substantivet dynt (öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst)visar det sig att snarlika uttryck också används i Åboland och Nyland. Frasen han ä så foll i dynt (d.v.s. ont gry, oart) at man aldär viet va:r man ha:r hånåm finns upptecknad från Sjundeå.
Skojfriska personer verkar det ha funnits gott om under min farfars uppväxt, för ett annat uttryck som dök upp i hans berättelser var att någon satt å dro: dalagobbar. Uttrycket är knappast genomskinligt till betydelsen, men det handlade alltså om att någon roade sig med att fabulera eller ljuga friskt.
Slår man upp dal-gubbe(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst) i Ordbok över Finlands svenska folkmål är betydelsen rätt och slätt ’lögnhistoria’. Liknande uttryck används främst bland österbottningar och nylänningar, men frasen tänkär do kö:r i: me daḷagåbbar från Pargas visar att också åbolänningar är bekanta med uttryckssättet. I Kumlinge på Åland kan man istället få höra att han slo: da:lka:rär i: in.
Min farfar kryddade sina berättelser med dylika uttryck som om det var den naturligaste sak i världen. Jag kan dock inte låta bli att undra över deras ursprung. Hur någon kan vara foll å:v dynttona är kanske lättare att förstå, men varför figurerar dalkarlar i den här betydelsen i våra svenska dialekter i Finland? Tar man en titt i Svenska Akademiens ordbok(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst) är ju huvudbetydelsen en ”manlig inbyggare i landskapet Dalarna”. Läser man vidare ges också betydelsen ’lögnaktig historia som man dukar upp på skämt’, men till min besvikelse med tillägget ”uppkomsten av denna betydelse är dunkel”. Jag får helt enkelt nöja mig med att konstatera att språkets vägar är outgrundliga.
*Långa vokaler betecknas med kolon.