Riktigt så illa är det väl
inte − ska vi hoppas i alla fall. Men vi behöver förstås vara
medvetna om hur engelskan letar sig in i vårt språk och hur vi ska hantera detta
faktum.
Att engelskan gör sig alltmer
påmind är ett obestridligt faktum. De engelska lånorden används friskt i det
talade vardagsspråket, inte bara av ungdomar utan också av oss vuxna. Vem
dricker inte smoothies och äter cookies, ger feedback, lajkar, retweetar och
använder hashtaggar på sociala medier,
för att nämna endast några enstaka exempel.
Bekymmersamt om gränsen mellan språken blir diffus
Att vi breddar vår språkliga
palett och lär oss fler språk kan självklart inte anses negativt. Forskningsresultat
visar att flerspråkighet för med sig kognitiva fördelar, fler sätt att betrakta
världen osv. Att man växlar mellan olika språk eller t.ex. mellan standardspråket
och en dialekt är också helt naturligt och något som de flesta av oss gör
dagligen. Det bekymmersamma är när gränsen mellan språken blir diffus och när
vi eventuellt upplever att vi inte längre kan uttrycka oss tillräckligt tydligt
och expressivt på vårt eget modersmål, utan plockar in ett ord eller uttryck från
ett annat språk. Det är då vi eventuellt kan tala om att svenskan, modersmålet,
är i fara, det vill säga om vi inte gör detta medvetet utan gör det av
omedvetenhet.
Engelskan syns i elevtexter
Ur lärarperspektiv gäller det
också att få syn på de engelska orden som används när eleven inte hittar rätt
ord på svenska. Faktum är att de engelska orden och konstruktionerna allt
oftare dyker upp i studenttexter. Jag tänker då på sådana engelska ord och
uttryck som är ett uppenbart resultat av omedvetenhet hos skribenten, sådana
engelska ord som skribenten använder i tron att de är svenska ord. Så här kan
det se ut i elevtexter till exempel: Skribenten är obligerad att göra så. Bilen
klarade av att överta andra bilar på motorvägen. Människan evolverade till att
bli jägare. Jag får en känsla av gratifikation. Man får sina tankar
konfirmerade. Hon blir progressivt argare.
De här exemplen är rätt
typiska för hur det ser ut i vissa elevtexter i dag. Engelskan ligger lockande
nära till hands. Man kan förstås betrakta den här typen av ordhantering som
exempel på språklig kreativitet och flexibilitet. Orden har böjts och anpassats
till sin svenska omgivning. Men samtidigt har vi ju utmärkta ord på svenska
också, ord som i vissa fall i alla fall förefaller obekanta för skribenten.
Attityden till modersmålet spelar roll
Vad kan vi då göra för att
svenskan inte ska glida i väg på det här sättet? Hur kan till exempel lärarna hjälpa
eleverna att utveckla och upprätthålla sitt svenska ordförråd så att eleverna
ska kunna uttrycka sig på en god och naturlig svenska när de har behov av det? Det
klassiska svaret är förstås: genom att uppmuntra eleverna att använda svenska i alla former − kommunicera,
skriva, läsa. Framför allt gäller det att ihärdigt förmedla budskapet att svenskan
är minst lika uttrycksfull, exakt och häftig, om man så vill, som vilket annat
språk som helst, att man kan vara språkligt kreativ på svenska också. Det handlar
om attityder, om kärlek och stolthet över modersmålet och insikten om att finns
ett värde i att kunna uttrycka sig på svenska i alla dess former, inte bara på
individnivå utan också i ett större perspektiv.
Anna Maria Gustafsson
Språkspalten är ursprungligen skriven för Arena, medlemstidningen för Modersmålslärarföreningen i Finland.