Om man läser ordböckerna verkar det ganska jobbigt att vara hund. Är man tvungen att arbeta hårt sliter man (som en) hund eller tvingas utföra hundgöra. Pågår det här tunga och arbetsamma slitet ett helt år kan man kalla det för ett hundår. Den stackare som sitter vakt på ett fartyg mellan midnatt och fyra på morgonen har hundvakten. Om vakten har riktig otur är det dessutom hundväder, det vill säga svårt oväder. Följaktligen kommer den stackars vakten att vara våt som en hund före gryningen. Ett hundliv, det är vad det är.
En hund bland bowlingkäglorna
Att som människa jämföras med en hund är inte heller så trevligt. Den som blir mottagen som en hund i ett kägelspel kommer inte att känna sig välkommen, eftersom hen mycket olägligt har dykt upp i sällskapet. Uttrycket är från 1700-talet, men känns fortfarande tämligen logiskt. Min 2000-talshjärna associerar direkt till bowling, och vem vill ha en hund springande bland bowlingkäglorna?
Men det är när vi börjar kalla andra för hund som det blir riktigt illa. En människa som blir kallad hund är med största sannolikhet en feg usling, en kanalje, en tarvlig, eländig och kuvad person eller en riktig hedning. Det vill säga, om den här personen inte är en hund mot sitt folk. I så fall är hen en otäck diktator eller liknande som behandlar sina undersåtar hårt och grymt.
Den där hundblicken
Det är inte utan att jag så småningom börjar tycka att väldigt få av de här hundliknelserna lyckas beskriva dagens hundars verklighet. Här blir det tydligt hur språket speglar sin tid – de flesta av hunduttrycken kom till när hundarna levde ett helt annat och mycket hårdare liv än Fifi och Ludde gör i dag, där de ligger framför brasan och njutningsfullt tuggar på ett grisöra efter en frisk promenad i skogen. För det är klart att de har lyckats tigga till sig ett grisöra. Vilken husse eller matte kan motstå den underdånigt bedjande hundblicken? Eller de stora, bruna hundögonen, ”i hvilka man läser trohet, ödmjuk tillgifvenhet”, som Svenska Akademiens ordbok beskriver det?
Bianca Holmberg
Källor
Svenska Akademiens ordbok
Svensk ordbok
Svenska Akademiens ordlista
via svenska.se