Ordet fästing är belagt sedan 1745 till verbet fästa och betyder träffande nog ’djur som biter sig fast’.
Men kärt barn har
som bekant många namn, och det tycks även gälla för otäckingar som fästingen. I
den finlandssvenska dialektordbokens register finns ordet skogsbässe,
som är så spritt i Svenskfinland att också Finlandssvensk ordbok har det som
uppslagsord.
I Svenska
Akademiens ordbok finns också ordet flott,
som angavs som ”numera blott starkt bygdemålsfärgat” redan 1925 när artikeln skrevs. Dialektordboken vet berätta att flott också har använts överfört som okvädningsord
för person och att Sottung flå:tan
har använts som öknamn på Sottungbor.
Punk som i fästing
Av ordet flott
för fästing finns också några sammansättningar. I dialektordbokens register
finns skogsflott eller skogsflåt belagt från många orter på
Åland. Fästingen har också kallats för koflott på Kökar,
eftersom man trodde att de fästingar som angrep korna var av en annan art än de
som angriper människor. På Brändö kallades fästingen för koskogsa. Från Kimito finns ordet buskpelle belagt.
Ordet alibäss för fästing finns inte i
dialektordboken, men en sökning på Google och i språkbanken Korp visar att
också det ordet används i Svenskfinland och framför allt i Österbotten, verkar
det som. Av de nio träffarna som ordet ger i Korp är åtta skrivna på någon österbottnisk
dialekt.
Från min egen
skoltid kommer jag ihåg att en av mina kompisar talade om att hennes hund hade
haft en punk. Då förstod jag inte vad
det var, men ganska snart blev logiken tydlig. Kompisen talade finska med sin
mamma och punk var helt enkelt en
försvenskning av det finska ordet för fästing – punkki.
Bianca Holmberg