Fastlagen börjar
på söndag med fastlagssöndagen och
kulminerar på tisdag. I vår officiella finländska almanacka heter tisdagen fastlagstisdagen. Numera är det väl
också den gängse benämningen bland finlandssvenskar, medan fettisdagen möjligtvis kommit att få en lite dialektal klang. Enligt
Ordbok över Finlands svenska folkmål har benämningen med varierande uttal dock förekommit
i alla regioner i Svenskfinland. Min mamma, född 1916, talade t.ex. alltid om
fettisdagen, och då skulle det serveras klimpsoppa (ofta kallad köttsoppa) med hetvägg som efterrätt. Bullarna i het
mjölk ersattes så småningom av bullar med grädde och mandelmassa i.
I den svenska
kalendern i Sverige heter sista dagen före fastan fettisdag, och i Sverige verkar vi ha att göra med en motsatt trend
vad gäller benämningen på dagen. Svenska Akademien ordbok säger nämligen om sammansättningen
fastlagstisdag att den numera är mindre bruklig utom i
Finland. Fettisdag betyder just vad det låter som. Förleden syftar på
att man den sista dagen före den 40 dagar långa fastan frossade i kraftig mat.
Benämning med tyskt ursprung
Men vad är då fastlag för en lag? Svaret är att det inte är någon lag alls. Fastlag är en
omtolkning av det medellågtyska ordet vastelavent,
där avent etymologiskt är samma ord som det svenska afton med syftning på dagen före något (jfr
julafton, påskafton, pingstafton). Sammansättningen har alltså betytt ’aftonen (dagen) före fastans ingång’ och ordet har syftat på
just tisdagen. I fornsvenskan hade slut-t fallit och fastelaven, fastelaghen kom att uppfattas som bestämd form av
en grundform fastlag. I det
motsvarande nudanska ordet fastelavn finns n:et fortfarande kvar.
Fastlag(en) syftar i våra dagar på de tre sista dagarna före fastan, och
det finns en viss vacklan kring vad som är grundform. Svenska Akademiens
ordlista och Svensk ordbok har uppslagsformen fastlagen medan Svenska Akademiens ordbok och Nationalencyklopedin
har fastlag.
Nina Martola