Häromdagen kom jag intet ont anande hem och klev rakt in i en hel hög av vänner som hojtade möhippa för full hals. Det blev upptakten till en rolig dag med överraskningar och aktiviteter, och med anor som sträcker sig tillbaka till 1500-talet.
Svensexa i borgerlig miljö
”När brudgummen strax föte (sic!) bröllopet af sina vänner bjudes på ’svensexa’, hvarför skulle inte brudens väninnor kunna egna en liknande afskedsgärd”, frågar sig tidningen Kalmar den 7 oktober 1899. Mycket riktigt uppstod den moderna möhippan i början av 1900-talet, främst i konstnärskretsar och främst som motsvarighet till männens svensexa. Svensexan i sin moderna form hade uppstått några decennier tidigare, i mitten av 1800-talet. Det var i de borgerliga manliga miljöerna, bland till exempel officerare och studenter, som man började överraska den blivande brudgummen med en fest före bröllopet.
Mökväll sedan 1500-talet
Men traditionen att uppmärksamma det blivande brudparet är äldre än så. Ända sedan 1500-talet känner man till en sed som kallades mökväll. Mökvällen var en fest som brudens föräldrar ordnade i sitt hem kvällen före bröllopet. I mökvällen deltog inte bara brudens väninnor utan både äldre och yngre kvinnor och män, troligen ofta folk som kommit till bröllopsgården för att delta i bröllopet följande dag. Mökvällen kunde också betyda att väninnorna badade den blivande bruden och gav henne goda råd inför äktenskapet. För männen fanns något som kallades svenafton, som det finns belägg för sedan 1600-talet och som påminde om mökvällen.
Fornnordiska ord
Men varför mö och sven? Enligt ordböckerna är mö i dag ett föråldrat ord som egentligen bara används i sammansättningar som just möhippa. Det kan dels syfta på en ogift kvinna oavsett ålder, dels på en kvinna som inte har gjort sexdebut. Ordet mö är gammalt – det finns belagt på en svensk runsten från 1000-talet.
Ordet sven är lika gammalt och finns också på runstenar från samma tid. Liksom ordet mö syftar sven på en man som inte har gjort sexdebut, men dessutom var en sven en ung man som hade klarat av första skedet av sin riddarutbildning.
Festliga hippor och sexor
Hippa och sexa betyder helt enkelt fest, sexa mer specifikt en lätt, festlig kvällsmåltid, ofta med alkohol. En berömd person som har skrivit om hipporna i sitt barndomshem är Tove Jansson, vars pappa Viktor ”Faffan” Jansson var förtjust i att ordna hippor. Och att alkoholen än i dag spelar en stor roll vid många möhippor och svensexor, åtminstone på den eventuella efterfesten, går inte att förneka.
Blandade fester
Traditionellt har möhipporna ordnats av brudens tjejkompisar och svensexorna av brudgummens manliga vänner, men blandade festligheter blir allt vanligare. Nya fenomen brukar ge upphov till nya ord och för de här blandade tillställningarna har ord som hippsexa, vänhippa, henhippa och unisexa uppstått. Faktum är dock att det egentligen inte finns något i orden svensexa och möhippa som säger vilket kön deltagarna ska ha. Förlederna sven och mö syftar ju på festföremålet, inte på de andra deltagarna.
Finlandssvensk poltare
I finlandssvenska kretsar är det vanligt att tala om poltare i stället för möhippa eller svensexa, liksom man säger polttarit på finska. Benämningarna är förkortningar av det tyska ordet Polterabend, en tysk sed känd sedan 1500-talet. Den gick ut på att brudparet ordnade en fest dagen före bröllopet där gästerna bland annat krossade porslin. Det ansågs bringa lycka i äktenskapet. I dag kan en finlandssvensk poltare förvisso gå mer eller mindre vilt till, men porslinskrossning torde trots allt vara ett ovanligt inslag i en modern poltare.