Så har till exempel uttrycket komma på grön kvist ingenting med gröna kvistar att göra utan betyder helt enkelt ’få det ekonomiskt bra’. Idiomen kan vara besvärliga för språkinlärare, men vill man behärska ett språk väl är man tvungen att lära sig dem.
Vi finlandssvenskar använder många allmänsvenska idiom, men det finns också en del fasta uttryck som inte har någon direkt motsvarighet i sverigesvenskan – till exempel ha sin egen ko i diket, som i Sverige motsvaras av ’tala för sin sjuka mor’. Detta uttryck liksom många andra av de finlandssvenska idiomen har direkta motsvarigheter i finskan. Det gäller till exempel med långa tänder ’med motvilja’, lägga/sätta bakom örat ’lägga på minnet’ och varken huvud eller fötter ’varken rim eller reson’.
En finlandssvensk kan få ett problem på nacken, medan rikssvensken får problemet på halsen.
Ibland liknar finlandssvenska uttryck och motsvarande sverigesvenska uttryck varandra men är ändå olika på någon punkt. Många finlandssvenskar talar om att inte lägga ett strå i kors, medan det sverigesvenska uttrycket är inte lägga två strån i kors, vilket onekligen är mer logiskt. Hos oss kan man säga ha öga för något, medan man i Sverige säger ha blick för något. En finlandssvensk kan få ett problem på nacken, medan rikssvensken får problemet på halsen. Hos oss säger många god morgon yxskaft, medan man i Sverige säger god dag yxskaft.
Lite större skillnad är det mellan det finlandssvenska uttrycket med händer och tänder och det motsvarande sverigesvenska med näbbar och klor, men det intressanta är att en komponent från bägge uttrycken finns med i finskans kynsin hampain ’med klor och tänder’!
Det finns också finlandssvenska uttryck som inte har vare sig en finsk eller en sverigesvensk motsvarighet, åtminstone inte i det nutida språket. Exempel på sådana är så det understa ruttnar ’i överflöd’, karpa upp sig ’repa sig’, ’ta sig i kragen’, korva om ’ändra på’ och vara i blåsten ’vara i knipa’.
Vi kan glädja oss över att vi har egna uttrycksfulla idiom i finlandssvenskan, men det är bra att vara medveten om att de är provinsiella och inte alltid förstås i Sverige.
Ordagrant, Hufvudstadsbladet, 4.4.2014