I det svenska ortnamnsförrådet i Finland finns fler än tusen namn som på ett eller annat sätt har koppling till hästar.
Till de vanligaste namnen med hästanknytning hör Hästgrundet, Hästholmen och Hästskäret, men också namn som Hästö, Hästberget och Hästhagen är vanliga. De här orterna har oftast fått sina namn med anledning av att det funnits betande hästar där.
Hästskon efter formen, Hästsimmangropen efter funktionen
Efterleder som ‑grundet och ‑skäret avslöjar att det handlar om platser ute i skärgården. Namnen berättar alltså om den funktion platserna av tradition haft. Vilken funktion en plats haft kan utläsas också i namnen Hästsimmangropen och Hästsimmangölen där namnen syftar på att man låtit hästar simma här. Det dialektala ordet hästflåare i namnet Hästflåarviken syftar på hästslaktare, vilket även det säger något om den verksamhet som ägt rum vid viken.
I namnförrådet finns också exempel på namn som Hästen, Hästhoven och Hästskon där namnen inte säger något om platsernas funktion, utan snarast har en koppling till formlikheten. Ett grund som fått namnet Hästskon kan ha ansetts likna en hästsko medan Hästhoven till sin form är lik en hov. Också Hästryggen som namn på ett berg eller Hästryggskäret är exempel på namn som antagligen fått sina namn med hänvisning till formen.
Torra Hästen och Svarta Hästen ligger så långt ute i havsbandet att det inte är sannolikt att de skulle ha fungerat som betesplatser. Eventuellt har öarna fått sina namn utifrån sin form och det är möjligt att namnen till en början haft formen Torra Hästön och Svarta Hästön. Med tiden kan namnen ha uppfattats som Torra Hästen respektive Svarta Hästen.
Hingst och märr, men inte sto
Hästar finns också bakom ortnamn som Märaviken, Märrgrundet och Märikärr där förleden har koppling till substantivet märr med betydelsen ’sto’. Namn på mära‑ förekommer främst i norra och mellersta Österbotten och Nyland medan märr-namnen i första hand finns på Åland. Märi-namn finns i sin tur i södra Österbotten.
Några hävdvunna ortnamn på sto‑, dvs. ’honhäst’, finns inte. Däremot finns det belägg för enstaka namn på hingst‑, dvs. ’hanhäst’, till exempel Hingstbetet och Hingsthagen. Att ordet sto inte förekommer i ortnamn beror antagligen på att ordet kommit in i svenskan i betydelsen ’honhäst’ först på 1500-talet. Märr är däremot ett fornsvenskt arvord som förekommer också i dialekterna.
Föl, föling och fåle
Namnet Fölskär leder lätt tankarna till ordet föl, men namnet har egentligen koppling till det ålderdomliga dialektala ordet fögel som kan betyda sjöfågel. Det finns bara enstaka namn på föl‑ i vårt namnförråd.
Namn som Fölisbäcken, Fölisön och Fölingsmossen har däremot koppling till hästar i och med att de går tillbaka på det dialektala ordet föling‑ för föl. Bakom namn som Fålaberget och Fålagrund ligger ordet fåle som är en dialektal motsvarighet till ordet föl.
Historiskt sett har hästen haft en stor betydelse för människan, vilket syns bland annat i att den fått sätta sina spår i våra ortnamn. Också andra djur som varit viktiga för människan är synliga i namn som Fårholmen, Getgrundet och Kalvskär.
Källor: Namnledslexikon, Nyländska önamn, Ordbok över Finlands svenska folkmål och Svenska Akademiens ordbok.