Vad har en omtänksam person, en slug förrädare och ett snabbt tåg gemensamt?
För en tid sedan behövde jag slå upp ordet orm på svenska.se. Mitt öga råkade fastna på en fras i den historiska ordboken Svenska Akademiens ordbok (SAOB), ett urgammalt bibelcitat från Nya testamentet 1526: Varer … snelle såsom ormar, och enfåldighe som duffwor (Matt. 10:16). Jag råkade veta att det i nyare bibelöversättningar står om att vara kloka eller listiga som ormar. Snälla ormar och listiga ormar verkar i förstone ligga långt ifrån varandra. Dessutom är duvorna oskyldiga i moderna bibelöversättningar. Här måste föreligga något språkligt mysterium
I dagens läge används ordet snäll ensamt bara om någon som är omtänksam och hygglig eller, om det gäller barn, lydig och väluppfostrad. Den som hjälper en annan är snäll och när julgubben frågar efter snälla barn är det lydiga och väluppfostrade barn han menar. Men i sammansättningen snälltåg blir det genast konstigare. Konduktörerna lär inte vara trevligare på sådana tåg än på vanliga tåg. Och hur var det egentligen med de snälla ormarna i Bibeln?
Duktig, klok, god och snabb
Ordböckerna har svaret. Ordet snäll som vi använder det i dag härstammar från det fornsvenska ordet sniälder, som finns belagt sedan 1450 och betyder rask, duktig, klok eller god. I dagens moderna svenska har betydelsen smalnat av till att närmast motsvara den sista betydelsen, med nyanser: snäll kan också användas lätt negativt om en person som låter sig utnyttjas och inte vågar stå på sig.
Snäll- som förled i betydelsen snabb kom enligt Svensk ordbok in i svenskan en aning senare, omkring 1580. Ursprunget är tyskans schnell med samma betydelse – men här går språkhistorien en omväg. Schnell har i sin tur samma ursprung som svenskans snäll: den stora tyska ordboken Duden anger medeltidshögtyskans och fornhögtyskans snel som ursprung till dagens schnell. Snel betyder samma sak som fornsvenskans sniälder och finns också med i SAOB:s etymologi till ordet snäll. I tyskan har ordet alltså utvecklats till att betyda enbart snabb och har i den betydelsen lånats tillbaka in i svenskan.
Snälltåg, snabbtåg
Snäll i betydelsen snabb lever kvar i svenskan i stort sett bara i sammansättningen snälltåg, som alltså syftar på ett tåg som stannar vid få stationer och därför är snabbt. Ordet är en direktöversättning av tyskans Schnellzug och det första belägget i svenskan är från 1862. En intressant detalj i sammanhanget är att ordet snabbtåg med samma betydelse dök upp första gången 1860. De båda formerna verkar alltså ha uppstått ungefär samtidigt och levt vidare parallellt.
En snell förredere
Det här förklarar fortfarande inte varför ormarna beskrivs som snälla i Nya testamentet från 1526. Men SAOB löser även det mysteriet. En numera utdöd betydelse av ordet snäll är slug och listig. Förutom det nämnda exemplet ur Matteusevangeliet ger SAOB exemplet en snell förredere. I dagens språk kan vi se spår av denna betydelse i orden snille och försnilla, med samma ursprung.
Duvorna är inte korkade
När det gäller de enfaldiga duvorna kan SAOB berätta att en betydelse av enfaldig har varit oskuldsfull och oskyldig, “i synnerhet i religiös stil”. Betydelsen betecknas inte som utdöd i artikeln skriven 1922, men i nutidsordboken Svensk ordbok anges bara betydelsen dum. Även här har alltså betydelsen smalnat.
Jag kan inte annat än fascineras av språkets förmåga att förändras och ta nya former. Att ett och samma ord kan eller har kunnat syfta på ett snabbt tåg, en omtänksam person och en slug förrädare säger något om språkutvecklingens underbara oförutsägbarhet.