Hundholmen i Närpes, vid gränsen till Kaskö, har med anledning av ett brobygge väckt diskussion i lokala medier. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten (NTM-centralen) och Trafikledsverket satte upp en skylt med information om tidtabellen för ombyggnaden av bron. På skylten användes det finska namnet Koiraluodon silta och det svenska Koiraluoto bro. Namnen skapade förvirring eftersom Hundholmen är det namn som används lokalt både på svenska och på finska. Bron är sedan tidigare känd under det svenska namnet Hundholmens bro.
NTM-centralen och Trafikledsverket förklarade det nya namnet med att det bara finns plats för ett namn i det register som nya broar registreras i. När en ny bro byggs i stället för en gammal är det kutym att bron får ett helt nytt namn i registret. På det här sättet har man strävat efter att de olika broarna inte ska förväxlas. Även om syftet är gott kan namngivningen inte ske godtyckligt så att ett hävdvunnet ortnamn som Hundholmen översätts.
Det gäller också att skilja på namngivningen i registret och det namn en bro får när den är färdig och eventuellt får en permanent namnskylt. Det namn som används i registret kommer ändå att vara synligt för allmänheten på skyltar med information om bygget. Därför kan inte heller de namn som i första hand är tänkta för registret utformas hur som helst, utan också här krävs viss planering.
Planera nya namn utifrån lagstiftningen, inte utifrån ett register
Institutet för de inhemska språkens (Språkinstitutet) syn på saken är klar: namnplanering ska följa de krav som ställs i lagstiftningen och inte ske utifrån de villkor ett register ställer. Det här framgick i en intervju i Vasabladet som Språkinstitutets ledande finska namnvårdare Ulla Onkamo intervjuades för.
Språklagens 23 paragraf förutsätter att statliga myndigheter och myndigheter i tvåspråkiga kommuner ska betjäna allmänheten på svenska och finska. Myndigheter ska dessutom visa att de använder båda nationalspråken både i den service de ger och i sin verksamhet utåt.
I tvåspråkiga kommuner ska planerade ortnamn fastställas både på svenska och finska, både sådana som ges av kommunala och sådana som ges av statliga myndigheter.
Översätt inte hävdvunna ortnamn
Naturnamn, som namn på öar och holmar, är hävdvunna ortnamn. I tvåspråkiga kommuner kan hävdvunna namn ha antingen bara en svensk eller finsk form, som Hundholmen i det här fallet.
Hävdvunna ortnamn som har antingen bara en finsk eller svensk form ska inte översättas när de ingår i planerade ortnamn. Om namnet översätts förlorar det kopplingen till själva orten, vilket kan leda till problem vid utryckningar.
Både av säkerhetsskäl och av kulturella orsaker är det motiverat att myndigheter använder samma ortnamn som invånarna i området gör. Ett bra utgångsläge för det här är ortnamnen i Lantmäteriverkets tjänst Kartplatsen som granskats av Språkinstitutet
En bro som får sitt namn utifrån namnet Hundholmen ska därför få namnet Hundholmeninsilta eller Hundholminsilta på finska, där ordet silta signalerar att det handlar om ett finskt namn. Den här lösningen fastnade också NTM-centralen för efter den diskussion som fördes i medierna.
Text: Ulla Onkamo, Maria Vidberg