När jag sitter och författar ett Facebookinlägg tänker jag alldeles för mycket och alldeles för länge. Jag vänder och vrider på varje ord och uttryck innan jag publicerar. Så säger några ungdomar i min närhet med en djup suck. Men jag vill ju väldigt gärna få till en så snärtig och spot on-formulering som möjligt. Och att skriva korrekt är ju viktigt? I synnerhet när man är språkvårdare.
Som randoma kläder
Ungdomar vet mycket väl hur man stavar ord, men deras meddelanden ger ändå ett väldigt laid back intryck på Whatsapp och Snapchat. Dehää e int så vikktit, liksom. Get a life!! Tröööööt eftee 2 fyssatimmaa!!! Ungdomarnas språk är som randoma kläder de drar på sig på morgonen, första bästa plagg de hittar i skåpet bara. Trots att de nog ofta funderat ut sin outfit noganoganoga kvällen innan. Det hela ska se ut som en axelryckning. Whatever!!!
Jag älskar att sitta på tåget gömd bakom min tidning och smyglyssna på tonåringar som talar med varandra (hur cringe är inte det?). De är så coola att det värker. Ja jaksaa int orka! De anar knappast att en tant som sitter och låtsas att hon läser njuter av varje ord de säger. Uppfinningsrikedom och kreativitet är bara förnamnet.
Så fort du tycker du fått någotsånär kläm på vad ungdomarna säger och skriver och menar – du vet ju vad ragee betyder, wow! – så har dom redan bytt frekvens och nått nya höjder i sin språkliga sfär. De är alltid minst två–tre steg före. Akta dig för att tro att du kan tala deras språk, då är du bara mummo.
Pia Westerberg