Så snart jag och farmor kommit fram till faster skulle farmor fylla den stora sufurian (sufuria = kastrull). Någon dag senare skulle vi till sokon (soko = marknad) och handla. När något oväntat hände utbrast hon vanligen kumbe (uttryck för förvåning) och vid ett antal odefinierbara tillfällen sade hon pole (pole) (som kan betyda en lång rad olika saker, t.ex. se upp, ta det lugnt eller jag beklagar).
I början såg jag ut som ett frågetecken. Men efter några dagar började även jag fråga om det fanns varmvatten i sufurian och påpekade att det var dags att ta en tur till sokon eftersom frukten var slut. När jag gick ut på promenad lämnade jag en lapp till farmor och faster med texten ”jag är ute, ninatembeatembea” (”jag är ute, jag promenerar”).
Den här sortens språkblandning som jag och mina släktingar flitigt ägnade oss åt har inte alltid setts med blida ögon av lingvister och språkexperter. I Språkbruk 4/2016 skriver språkvetaren Oliver Blomqvist att språkblandning – eller kodväxling – tidigare ansågs var något oönskat i språkvetenskapliga kretsar. Kodväxling sågs som ett tecken på svag språkkänsla. I en finlandssvensk kontext är det särskilt förståeligt då språkblandning har förknippats (och ibland säkert fortfarande förknippas) med finlandssvenskars svaga och finskpåverkade modersmål och en allmän oro för vart svenskan i Finland är på väg.
I dag anses förmågan att använda sig av flera språk inom ett och samma yttrande däremot snarast som en tillgång och ett tecken på språklig kreativitet, skriver Blomqvist. Utifrån mina egna erfarenheter kan jag hålla med dagens språkvetare om att språkblandning absolut kan vara ett tecken på kreativitet och, skulle jag vilja tillägga, anpassningsförmåga och en vilja att smälta in. Jag började tala om soko och sufuria för att det kändes naturligt i den omgivningen. Om jag på bara två veckor påverkades av ett språk jag egentligen inte kan, måste det ligga oerhört nära till hands för till exempel en tvåspråkig finlandssvensk som lever i en starkt finskspråkig omgivning att låta det finska inflytandet märkas i den vardagliga svenskan. Hur det här påverkar svenskan i Finland på sikt varken kan eller vill jag uttala mig om, men jag anklagar inte språkblandarna för att de låter omgivningen påverka deras språk.
Bianca Holmberg
