Kalevaladagen
den 28 februari är uppkallad efter Finlands nationalepos Kalevala, en samling sånger från Karelen som Elias Lönnrot samlade in och upptecknade i mitten av 1800-talet. Versmåttet
som Kalevala är skriven på kallas runometer eller Kalevalameter och språket,
det vill säga finskan, är influerad av östfinska
dialekter och det karelska språket. Det betyder att det inte är helt enkelt att läsa Kalevala på
originalspråket även om man kan finska, speciellt inte om man, som jag, har
svenska som modersmål och inte är särskilt van vid gammal finska eller finska
dialekter.

Elias Lönnrot samlade in finska folksånger på sina vandringar i Karelen på 1800-talet. Bild: Museiverket/Musketti. Original av Johan Knutson.

Med den
utgångspunkten bläddrade jag parallellt i en Kalevalautgåva från 1901 med
originaltexten i Lönnrots andra och utökade utgåva från 1849 i allt väsentligt
bevarad, i Lars och Mats Huldéns svenska översättning av
hela eposet från 1999 och i Kalevala för
lata av Anders Larsson, också
den utgiven strax före millennieskiftet 1999.

En annan värld

På finska börjar Kalevala så här:

Mieleni minun tekevi,
Aivoni ajattelevi
Lähteäni laulamahan,
Saa’ani sanelemahan,
Lajivirttä laulamahan ;
Sanat suussani sulavat,
Puhe’et putoelevat,
Kielelleni kerkiävät,
Hampahilleni hajoovat.

De flesta
av de finska verbformerna är inte likadana som i dagens standardfinska och att
läsa verserna känns verkligen som att stiga in i en annan värld. I Lars och
Mats Huldéns översättning känner jag mig däremot genast hemma:

Vet du vad
vi borde göra
vad som leker mig i hågen?
Börja sjunga gamla sånger!
Låna röst åt våra runor!
Visa våra släktklenoder,
sjunga dem som de har sjungits.
Orden saftar sig i munnen,
sägner samlar sig och faller,
far som forsar över tungan,
tillrar mellan mina tänder.

Trots att
översättningen naturligtvis inte kan vara ordagrann och trots att finskan och
svenskan är så olika språk, har de båda översättarna lyckats bevara
allitterationen som finns i originalet. Samtidigt har de lyckats modernisera
språket tillräckligt mycket för att det ska kännas bekant utan att den poetiska
touchen försvinner.

Komprimerad berättelse på vers

Om far och
son Huldéns översättning inbegriper varje strof av Kalevala, är Anders Larssons
Kalevala för lata en expressversion
av eposet, som på 86 komprimerade sidor på ett humoristiskt sätt återger
huvuddragen i berättelsen. Han hoppar direkt in i berättelsen i sin inledning:

Bortom alla
kända världar i en egen fjärran ände
av den avkrok som numera brukar kallas för Karelen
låg för nästan obegripligt länge sedan Kalevala,
denna vitt berömda bondebygd med sina vilda vyer,
sina väderbitna ideal och stolta traditioner.

Trots att
Larsson har översatt och bearbetat Kalevala så fritt, går det att ana originalets
rytm i versmåttet och i allitterationerna i hans version av eposet.

Tack vare
Elias Lönnrot, Lars och Mats Huldén och Anders Larsson kan var och en välja att
läsa Kalevala i den form som man känner sig mest hemma i. Även ett nationalepos
från 1800-talet kan göras tillgängligt och vara aktuellt 170 år efter sin
tillkomst.

Bianca Holmberg

Länkar

Dela