Pärlor och päpplor i dialekterna
De finlandssvenska dialekterna håller sig med ett par beskrivande ord för lort som producerats av exempelvis får och harar, nämligen pärla eller päppla med lite varierande uttal. Sammansättningen fårpärla finns också i Svenska Akademins ordbok medan päppla verkar vara ett finländskt ord i den användningen.
Ett mycket vanligare ord för avföring både på webben och i korpusar är bajs. Det betecknas av ordböckerna som vardagligt och har dialektal bakgrund. I finlandssvenskan är ordet mindre etablerat, även om baj och bajsa finns upptecknat från vissa dialekter. Det verkar dock vara på väg in, och t.ex. fågelbajs ger numera en hel del träffar i finlandssvenska källor. Den urbana miljön med duvor och gäss som smutsar ner har satt sina språkliga spår. Vill man precisera formen på bajset kan man kalla det t.ex. bajskorv, bajsklump eller bajskula.
Den etablerade finlandssvenska motsvarigheten till bajs kan väl anses vara kacka. Det är en finlandism. I ordböckerna tas ordet upp bara som verb, och det är betecknat som ålderdomligt utom i uttrycket kacka i eget bo.
Olika uttal i Finland och Sverige
Någon personbetecknande användning av lort ger ordböckerna över modernt språk inte, men Svenska Akademiens Ordbok anger som tredje betydelse “okvädningsord, om person”. Det är så Jonatan i Bröderna Lejonhjärta använder ordet när han slår fast att det finns vissa saker som man bara måste göra för: ”Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”
Här i Finland förekommer en annan personbetecknande användning. Lort kan nämligen betyda barn, barnunge. I den användningen är det inget okvädningsord även om det kan ha en viss nedsättande klang. Betydelsen förekommer i de väst- och mellannyländska dialekterna.
Finlandssvenskar uttalar i regel lort så att ordet rimmar på sport och bort, medan ordet i Sverige rimmar på fort och stort.
Nina Martola