Den svåra danskan
Ofta hör man människor som kommit i kontakt med nordiska språk beklaga sig över hur svårt danska är att förstå. Det låter som om danskarna talade med en potatis i munnen, brukar de elakaste säga.
Ofta hör man människor som kommit i kontakt med nordiska språk beklaga sig över hur svårt danska är att förstå. Det låter som om danskarna talade med en potatis i munnen, brukar de elakaste säga.
Språket förändras. Det innebär att också språknormerna och språkrekommendationerna måste förändras, vare sig vi vill det eller inte.
Är det någon annan än biskopar som hälsar på genom att "visitera"? Monica Äikäs reder ut saken.
Berit Sjöman tar upp en viktig fråga i sin kolumn ”För evigt farväl till yrkesutbildningen” i Arena 3/2009. Hon beskriver modersmålslärarnas besvärliga situation inom yrkesutbildningen:
Det finns olika sätt att uttrycka samband i en text. Ändå händer det ofta att sambanden inte uttrycks explicit utan att läsaren måste utnyttja sin kunskap om verkligheten för att förstå hur texten hänger ihop.
Ruska hör till typen etablerade och mycket spridda finlandismer, och det finns därför ingen större anledning att motarbeta ordet eller undvika det i talspråk och vardagliga sammanhang.
För att en text ska hänga ihop måste det finnas ett innehållsligt samband mellan meningarna och styckena i den. Det här sambandet kan uttryckas bland annat genom referensbindning, som innebär att ord eller uttryck i olika meningar syftar på samma eller besläktade begrepp, referenter.
Det är säkert självklart för de flesta skribenter att det har betydelse för läsaren hur informationen i en längre text disponeras, till exempel i vilken ordningsföljd styckena kommer.
I finlandssvenskan finns många unika idiom, som "lyfta katten på bordet" och "varken huvud eller fötter". De är uttrycksfulla men också lätt missförstådda i Sverige.