Svenskan har tiotals ord för landområden som omgärdas av vatten. Orden står sällan ensamma, de är efterleder i namn som Långskär, Algrund och Granholm. Några av namnen har sitt ursprung i finskan, som Estlotan, Kadermo och Bengtsår, där lot kommer från finskans luoto, mo från maa och sår från saari.
Det var en gång några karga klippor som stack upp ur havet. Stället fick ett namn, som innehöll ordet grund. Under århundradenas gång blev grundet genom landhöjningen allt större. I dag är det forna grundet en större ö med byar, vägar, ängar och skog. Men namnet, det hänger kvar.
Den senaste istiden, Weichsel, slutade för ungefär 10 000 år sedan. Isen pressade ner jordskorpan över det som i dag är Finland. När isen smalt började en långsam höjning som fortsätter ännu i dag. Landhöjningen iakttogs redan på 1600-talet och då trodde man att det var vattnet som sjönk undan. Att det är marken som höjer sig upptäcktes 1765 av den finländska lantmäteritjänstemannen E.O. Runeberg. Ungefär hundra år senare kom man fram till att fenomenet hade ett samband med inlandsisen. Landhöjningen är olika i olika delar av landet. I Helsingfors är den 30 cm, i Åbo 50 cm, i Björneborg 70 cm och vid Bottniska vikens kust 90 cm på hundra år.
De flesta skärgårdsnamnen i Finland är ursprungligen svenska eller har dialektal bakgrund. Men det finns några namntyper som har finskt ursprung. Speciellt vanliga är de i Åbolands inre skärgård.
Skärgården har använts av finskspråkiga som boplatser och för fiske och jakt redan innan den svenska kolonisationen på 1100–1300-talen. En del av de finska ortnamnen har levt kvar, förändrats lite och blivit en del av det svenska namnförrådet.
Namn som slutar på -sala/-salo/-skäla/-salö, -sor/-sar, -mo, -kar, -lot kommer samtliga från finskans salo, luoto, maa, saari och kari.
Illustrationerna i den här artikeln bygger på skisser ritade på segelbåten Veerable i Åbolands skärgård sommaren 2020. Bakom varje bild finns ett antal skisser på olika öar med samma namnled, till exempel -kobbe. Tanken var att komma närmare essensen av varje enskilt namn.
Uppdraget var egentligen omöjligt. ”Varje försök att skilja och beskriva de olika arterna av holmar och grund från en enda begränsad synpunkt, som orternas storlek, form, belägenhet eller dylikt, är dömt att misslyckas”, skriver Kurt Zilliacus i boken Skärgårdsnamn. Och så är det. Ett skär kan vara stort och skogsbevuxet medan ett annat skär är en karg klippa. Illustrationerna är enbart en tolkning av de olika typerna av land som är omgärdat av vatten.
Det finns ändå vissa riktlinjer som gäller storleken och läget i förhållande till fastlandet. Närmast fastlandet ligger öar, holmar och land. De är omgivna av mindre skär, klobbar och örar som i sin tur är omgivna av grund, harur, hällar, kläppar, kobbar, blekor, bådar, grynnor och rev.
Formen har också betydelse, till exempel är klobbar höga, hällar flata och grynnor ligger under vatten.
Text och illustration: Maija Hurme, Hufvudstadsbladet
Källor: Namnarkivet och Namnledslexikon/Institutet för de inhemska språken, Svensk ordbok, Uppslagsverket Finland, Kurt Zilliacus: Skärgårdsnamn.
Definition: Lågt grund. Ordets grundform är både. Ursprungligen är det antagligen besläktat med verbet båda 'förebåda' och har syftat på undervattensgrund där sjön bryter mot något element.
Antal: ca 1 200
Vanligast: Fjärdbådan, Storbådan, Svartbådan, Trutbådan
På kartan: -bådan, -bådarna
Exempel på dialektalt uttal: ankarbådan (Ankarbådan, Korsnäs), ståor truutbådan (Stora Trutbådan, Nagu), låågbåådan (Lågbådan, Eckerö)
Definition: Undervattensskär eller låg bergig holme. Landhöjningen har lett till att många grund i dag är större öar.
Antal: ca 7 000
Vanligast: Algrundet (150 fall), Långgrundet (över 120), Notgrundet, Vedagrundet, Stengrundet
På kartan: -grund, -grundet
Exempel på dialektalt uttal: aalgronne (Algrundet, Esbo), rombälgronni (Rummelgrundet, Öja), vidagronne (Vedagrundet, Kimito)
Definition: Kala bergiga öar i den yttre skärgården.
Antal: ca 550 (harur) och 70 (harar)
På kartan: -haru, -harun, -haruna, -hära, -hararna, -haren
Exempel på dialektalt uttal: grååharon (Gråharun, Snappertuna), klovaharun (Klovaharun, Borgå), stäinhaarin (Stenharen, Houtskär)
Definition: Ursprungligen små, vanligen obebodda öar. Kan ha skog, ängar, odlingar. Kan i dag ha bebyggelse.
Antal: Över 6 000 sammanlagt, varav -holm är vanligast med 5 500.
Vanligast: Långholm, Tallholm, Lillholm, Björkholm, Brännholm (omkring 100 av var) samt Furuholm, Bockholm, Svartholm.
På kartan: -holm, -holmen
Exempel på dialektalt uttal: bastohålman (Bastuholmen, Ingå), hööghålmi (Högholmen, Larsmo)
Definition: Liten klippö i yttre skärgården. Landhöjningen har lett till att många skär i dag är större öar. Skär är besläktat med verbet skära, och ordet har syftat på sönderskuret land. Ett skär kan bestå av grupper av skär och grund.
Antal: ca 4 000
Vanligast: Långskär (ca 100 fall), Rönnskär, Granskär, Furuskär, Brännskär, Stenskär
På kartan: -skäret, -skären
Exempel på dialektalt uttal: röunsjär (Rönnskär, Hitis), lill steinsjäär (Lilla Stenskär, Borgå)
Artikeln är skriven och illustrerad av journalisten Maija Hurme på Hufvudstadsbladet. Caroline Sandström och Maria Vidberg på Språkinstitutet har medverkat som experter. Hela artikeln med 16 presenterade skärgårdsnamn finns att läsa på hbl.fi (kräver inloggning):