Vasabladet, 29.12.1966
Är det rätt att dela ordet snickare så, att snick kommer på första raden och are på den andra?
Nej. Den ena huvudregeln vid avstavning lyder, att en konsonant skall föras till den senare stavelsen, exv. lig-ger, sim-ning, snic-kare. (Den andra regeln säger, att sammansatta ord delas i de enkla ord som de består av, t. ex. riks-dag.) Beträffande principerna för avstavning, kommatering och förkortning vill jag hänvisa till en liten skrift som utgetts av Nämnden för svensk språkvård: Skrivregler. Den är mycket billig (1 krona i Sverige). Det som kan vilseleda i fall som snickare är dels avstavningen i engelskan som avstavar så att andra leden börjar på vokal, dels det streck i ordböcker som delar t. ex. skoj/a. När Akademins ordlista skriver skoj/a, avser den inte att man skall dela så, utan visar ordets böjning genom att skriva skoj/a, -ade, dvs det heter skojade. På samma sätt skriver den t. ex. skorp/a, -an, -or, och det betyder givetvis skorpa, skorpan skorpor. Men ordet skall avstavas skor-pa, liksom skoja avstavas sko-ja.
Finns det någon skillnad i användningen av besluten (är besluten) och beslutad?
Ja, besluten brukas om en person: han är fast besluten att resa (dvs han har fattat ett beslut), beslutad om en sak: åtgärden är beslutad (dvs någon har beslutat att vidtaga den). Det är alltså orätt att skriva »Vägen är besluten». Det bör heta »beslutad». Böjningen av ordet besluta är egendomlig. Det kan heta »beslutar, beslutade, beslutat» eller »besluter, beslöt, beslutit», men formerna »besluter» och »beslutat» är vanligast. »Beslöt» och »beslutade» är väl lika brukliga i Sverige, hos oss är »beslöt» nog vanligast.
Vad betyder ordet hjon?
Det är ett gammalt svenskt ord med betydelserna »äkta make», »medlem av husfolket». 1734 års lag börjar med orden »Vill man hionelag bygga», dvs ingå äktenskap. Det gamla ordet hjonelag betyder alltså »äktenskap». Samma lag använder också ordet fästehjon om fästfolk. I gammal svenska användes uttrycket husets hjon om husfolket. Emellertid började »hjon» också brukas i sammansättningar som åsyftade personer vilka var beroende av samhällets understödsåtgärder: fattighjon, nådehjon och andra. Det kom därför att få en nedsättande klang. Nu är både det enkla »hjon» och sammansättningarna klart ålderdomliga. I dialekter lever ordet ännu och kan betyda »person i allmänhet»: bjuda tusen hjon till gästbåd.
Är ordet tresorfack godtaget i högspråk?
Det tycks inte finnas i Sverige. Där talar man om bankfack, och det ordet brukas ju också hos oss. Det intressanta med »tresorfack» är att det tycks ha kommit från kontinenten direkt till oss, utan att ha passerat Sverige, såvitt man vet. I franskan betyder tresor »skattkammare», »skatt», och ordet finns också i tyskan. (Det engelska treasure »skatt» är samma ord.)
Vasabladet, 21.9.1966
Hur heter det?
Svenska språkvårdsnämnden i Finland upprätthåller en språklig rådgivning per telefon. Rådgivare är nämndens sekreterare, mag. Eva Stenius, Lomgränd 4, Helsingfors 20, tel. 67 91 70 (vardagar kl 13–15, utom lördagar).
Nämnden anser att en del av de frågor som ställs kan vara av intresse även för andra än frågeställaren och har därför tagit kontakt med tidningspressen. I denna spalt i Vbl. kommer frågor som varit aktuella vid rådgivningen att behandlas, ibland också andra språkliga spörsmål som kan vara av intresse. Spalten kommer att införas två gånger i månaden.
Om någon av Vbl:s läsare vill ställa frågor i språkliga ting, ber jag honom eller henne vända sig till Språkvårdsnämndens sekreterare.
Här några frågor som nyligen behandlats:
Heter det bevis på något eller bevis för något?
Det beror på uttryckets innebörd. Å ena sidan säger man: ett bevis för hans påstående, bevis för Guds existens, ett bevis för den anklagades oskuld. I sådana fall betyder bevis »ett skäl för sanningen av någonting». Å andra sidan heter det: ett bevis på sympati, röna bevis på någons tillgivenhet, ett bevis på någons goda smak. Det är då inte fråga om någon intellektuell bevisföring, utan bevis åsyftar ett slags »symtom» på en känsla eller en egenskap.
Vad är det för skillnad mellan orden skift och skifte?
Av dessa två ord har skift vanligen en mycket bestämd betydelse. Det betyder »arbetsomgång»: arbeta i skift, fabriken arbetar nu med nattskift. Skifte har flera betydelser, t.ex. jordlott (ägorna ligger i ett enda skifte), fördelning (skifte förrättas av lantmätaren), period (alla livets skiften). Men: de båda orden kan inte utbytas mot varandra i något sammanhang.
En följd av det ovanstående är att det heter skiftarbete, men skiftesförrättning, skifteslag.
Bör det heta på Island eller i Island?
Vid namn på mindre öar brukas i svenska normalt på: på Granskär osv. Vid namn på större områden, t.ex. socknar och länder, användes lika naturligt i: i Korsholm, i Frankrike. Nu händer det ibland, att ett område är både en kommun och en ö, t.ex. Replot; då kan tvekan uppstå om valet mellan i och på. Både i Replot och på Replot är möjliga. Det speciella fallet på eller i Island ligger annorlunda till. Enligt vanlig svensk språkkänsla heter det på Island, men islänningarna själva säger gärna i, och det har lett till att man på svenska stundom har i Island. Då framträder Island som en politisk enhet. – Ett egenartat fall är Irland och Nordirland. Vanligen heter det på Irland, både om ön och den irländska republiken. Däremot alltid i Nordirland, om man avser den del; som politiskt hör samman med Storbritannien.
Vasabladet, 20.10.1966
Först två frägor som en Vasabo riktat till Språkvårdsnämnden:
Kan medkänslighet brukas i satsen »Han är fylld av varm medkänslighet»?
I nutida svenska finns inget ord »medkänslig», inte heller »medkänslighet». I stället brukas »medkännande» och »medkänsla». Satsen bör lyda »— — varm medkänsla».
Är det korrekt att säga »Herrarna bedes på måndag kontakta vår herr X»?
Den väsentliga invändningen här är att meningen låter en smula ohövlig, nämligen mot herr X. Jag skulle formulera slutet så här »kontakta värt ombud (vår representant) herr X.» Det är inte egentligen ett språkfel, utan ett stilbrott — »vår herr X» låter familjärt och verkar »en klapp på axeln». Ordet »kontakta» kan givetvis utbytes mot »sätta sig i förbindelse med», men detta är ganska ovigt och många föredrar därför numera »kontakta».
Så några frågor som nämnden besvarat muntligt:
Vad är det för skillnad mellan inrättning, anstalt, institut, institution?
Frågan är viktig därför att alla orden kan användas som motsvarighet till finskans »laitos», men inte utan urskillning. Institut och institutioner har ofta med undervisning och forskning att göra (inte alltid — det finns t ex skönhetsinstitut). Institutioner är normalt mindre självständiga (t ex zoologiska och botaniska institutionerna vid ett universitet), institut mera fristående. Tidigare brukades hos oss officiellt »inrättning» om vad som nu kallas universitetsinstitutioner. Numera användes »inrättning» mest om t ex arbetsinrättningar. »Anstalt» åter säges om vissa sjukhus, vidare om postkontor av visst slag, i uttryck som »läroanstalt», dvs skola. — Finskans »teollisuuslaitos» heter på svenska rätt och slutt »industri».
En frågeställare har undrat om »skolning» och »undervisning».
»Skolning» avser rätteligen skolning av fackmän, av militärpersonal osv, men man talar också om att skola sin röst. Den riktiga användningen av ordet avser specialutbildning — skolad personal är specialtränad för en viss uppgift och en »skolad röst» har metodiskt övats upp. Däremot är det inte riktigt att bruka orden »skola» och »skolning» när det är fråga om vanlig skolgång.
I stället för »skola sina barn» bör det heta »låta sina barn gå i skola», »ge sina barn skolutbildning». Ordet »utbildning» har således en vidare användning än »skolning»: det heter inte bara »skolutbildning» utan också t ex »lärarutbildning», »läkarutbildning», osv.
Heter det dispens för något eller dispens från något?
Bägge uttrycken är riktiga, men har olika användning. »Dispens från något» innebär att man befrias från ett krav som gäller t ex for en tjänst: han fick dispens från språkprovet. »Dispens för något» innebär att man genom ett särskilt beslut av någon myndighet fått kompetens för en tjänst: det fattas något i kompetensen, men man får befrielse från det normala kompetenskravet. Det kan t ex gälla en person som söker en lektorstjänst, men inte har hela den kompetens som kräves. Då heter det »han fick dispens för lektorstjänst i historia».
Ett av våra statliga verk annonserar om att det låtit trycka björnkort.
Det är — givetvis — inte fråga om bilder av björnar, utan om kort som man kan sända till personer som man vill »björna». Ordet »björnkort» är emellertid olämpligt: det leder lätt tanken på tillfälligt villospår. Att verket ifråga brukar det, beror på att »karhumiskortti» använts i den finska texten. Jag skulle skriva »kravkort». — »Björna» är i och för sig ett accepterat svenskt ord, men användes bara vardagligt. Det förekommer i flera språk att ordet för »björn» brukas om fordringsägare, men man vet inte hur den lustiga användningen uppkommit.
Vasabladet, 12.11.1966
En frågeställare känner sig osäker, om uttrycket under hand är korrekt svenska.
Det är det utan tvivel. Det brukas i betydelsen »icke offentligt» »i tysthet», t. ex. i uttryck som »få veta någonting under hand».
Är ordet sud »båtkant, reling» godtaget i högspråket?
Det kan inte anses helt accepterat, och det förstås troligen inte i alla delar av språkområdet. Det är emellertid inte begränsat enbart till Finland; Strindberg använder ordet i »Hemsöborna» och det påträffas också hos andra rikssvenska författare, i samma betydelse som hos oss. Svenska Akademiens ordlista upptager däremot inte sud. — Med sud sammanhör ordet syda : »luta», också brukat i sammanställningen syda sig »lägga sig». Det är mindre allmänt än sud och brukas mest i dialektalt tal.
Någon har undrat, om ordet backa kan brukas i betydelsen »vägra».
Det finns faktiskt flera ord backa. Allmänt brukat är givetvis backa i betydelsen »köra bakåt», t. ex. backa en bil. Vidare brukas backa i betydelsen »avslå, vägra»: Styrelsen backade hans anhållan. Den betydelsen är finländsk, men uttrycket få back på en anhållan är känt också i Sverige. På sista tiden har uttrycket backa upp »understöda» varit synligt. Det är en ovälkommen nyhet, en försvenskning av engelskans »back up», som just betyder »understöda».
Vad innebär ordet kavaj?
Det betyder oftast »rock», ibland »ytterrock». Det förekommer på bjudningskort som beteckning för »vardagskostym», i motsats till exempelvis smoking i synnerhet i Sverige men också hos oss. »Mörk kavaj» kommer då att innebära »mörk kostym».
En frågeställare tar upp bruket av s-form i uttryck som Vasas gator (motsatt: Vasa stad).
Detta är en gammal tvistefråga. Huvudregeln är att namn på vokal inte får s, om de ingår i stående uttryck, t. ex. före ord som stad, socken, kommun, by. Därför heter det Vasa stad, Jeppo socken, Komossa by, Kronoby folkhögskola. I andra uttryck får sådana namn —s: Vasas nyaste stadsdel (utbytes gärna mot: den nyaste stadsdelen i Vasa). Slutar ortnamnet på konsonant bör — s tilläggas före ett ord av typen stad, kommun osv: Korsholms socken, Lappfjärds kommun. Vill man följa regeln till punkt och pricka, bör det också heta: Replots socken, Pörtoms kommun. Lokalt språkbruk har i sådana fall dock ofta formen utan s.
Ett spörsmål gäller ordet nummer — skall man säga och skriva en nummer eller ett nummer?
En nummer hette det förr allmänt. Numera förekommer detta bruk bara i Finland, i rikssvenskt språkbruk heter det i våra dagar alltid ett nummer. (Enligt min erfarenhet säger man hos oss också normalt ett nummer om en tidning: i senaste numret av Vbl).
De ursprungliga språkspalterna har digitaliserats med hjälp av automatiserad transkribering.
Originalen finns som (pdf) här:
21.9.1966(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst) - bl.a. skift(arbete)
20.10.1966(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst) - bl.a. medkänslighet och vår herr X
12.11.1966(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst) - bl.a. sud och kavaj
29.12.1966(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst) - bl.a. hjon och tresorfack
Lista över ord och uttryck behandlade i Carl-Eric Thors språkspalter i Hufvudstadsbladet och Vasabladet 1967–1985: Till söklistan(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst)